Sommarkväll på Södermalm

Det doftar fläder i staden och maken och jag stämmer träff på Söderbokhandeln. Medan jag väntar på honom hör jag dagens roligaste replik. Det är en yngre man som frågar: Har du Strindbergs Inferno i någon smidig utgåva? Jag fnissar lite och tänker att Strindbergs Inferno knappast kan vara smidig, även om bokbandet är lätt och följsamt.

Så kommer maken och vi hinner precis till Chokladfabriken innan regnet är över oss. Där smakar vi på pralinerna och ett låg-alkoholigt Muscat-vin, som är alldeles för sött för mig. Men festligt är det i alla fall. I Anna Lindhagens täppa vid Stigbergsgatan har allt blommat över, utom pionerna och en ynklig stjärnflocka. Om det inte hade varit så blött på de blå stolarna på lusthusets altan så hade vi suttit där en stund och beundrat staden och dess vatten från hög höjd.

Efter att ha passerat Stig Claessons park, som vi inte visste fanns, blir det middag på en närbelägen restaurang och sedan promenad hemåt. Vi går längs Årstaviken och gör som alla vi möter, dvs pratar i våra mobiltelefoner och fotograferar det vi ser. Bl a en stor balsampoppel som står precis vid vattnet.