"Den gamle kungen i exil" #029

Arno Geigers lilla bok, är en kärleksfull skildring av en egensinnig far som drabbas av Alzheimers sjukdom. Den är en intressant för den ger den sjuke fadern rätt att uppleva världen så som han gör, och den skildrar en person med Alzheimers sjukdom som en kompetent och tänkande person, på sitt eget sätt. Det är bara vi som inte förstår hur den personen tolkar världen. Så även om det finns sorg i berättelsen så är den inte enbart sorglig. Anna Tullberg har gjort en fin recension som jag hörde på P1:s Kulturnytt för en tid sedan. Tyvärr haltar den svenska översättningen, vilket gör mig sorgsen över att jag inte kan läsa det tyska originalet.

Här kommer ett par tänkvärda citat:

Att ge demenssjuka ett svar som är sakligt korrekt enligt vanliga normer, utan att ta hänsyn till var de befinner sig, innebär att man försöker påtvinga dem en värld som inte är deras.

"Här har du din hatt."
"Det är ju bra. Men var är min hjärna?"
"Din hjärna är under hatten", sa jag från köket.
Då tog pappa av sig hatten, såg ner i den och svarade:
"Det hade varit ett under." Han tvekade, tänkte efter och när han satte på sig hatten igen frågade han blygt: "Är den verkligen under hatten?"
"Ja, den är där, där den ska vara", sa jag.