Sonen hade ingen större lust att äta den här dagen (det är länge sedan nu). Han var helt enkelt inriktad på konstnärlig verksamhet och omskapade smörgåsen till ett förgängligt konstverk. Vackert!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om de oväntade gläntorna i vardagen. Konst och litteratur och arkitektur. Kultur och natur. Landsbygd och stadslandskap. Då och då om åldrande och livsfrågor.
En kreativ stund i gröngräset. Jag saknar den obekymrade kreativiteten. Kanske saknar jag barn i den ålder då gränserna ännu inte ritats upp.
SvaraRadera