Litteraturintroduktion #036

När jag var barn så hade jag en vän vars mamma introducerade mig i litteraturens värld. Det var den sommaren som jag var 11 eller 12 år och just hade upptäckt hur fantastiskt det var att läsa. Min väns mamma försåg mig med lämplig litteratur (Barn 312) och lät mig ligga vaken till långt fram på natten för att hinna läsa färdigt den innan jag skulle åka hem dagen därpå. Vi var nog bara 11 år, för jag minns min väns förtret över att inte hon också fick ha lampan tänd till midnatt. Det var första gången jag förflyttades in i litteraturens värld på ett sådant sätt att jag glömde tid och rum. Och det var en alldeles ny upplevelse att detta med att läsa kunde få vara så viktigt att de normala reglerna inte gällde. Barn 312 var inkörsporten till den skattkista som sedan öppnade sig med bl a Lars Widdings och Per-Anders Fogelströms historiska romaner.

När jag för fyra-fem år sedan startade en ny bokcirkel och vi skulle presentera oss och berätta hur vi hade blivit läsare så var det just detta Barn 312-minne som jag berättade om. Då insåg jag att jag har min litteraturintroduktör att tacka för de starka teaterupplevelser jag hade i min ungdom också. Även dessa bär jag fortfarande med mig. Mest minns jag nog Anders Ehnmarks och P O Enquists Chez nous på Dramaten. Tänk att vi, två 15-åriga tjejer, fick se den utan vuxet sällskap.

Det är nu 35-40 år sedan dessa båda händelser. Jag hade säkert både läst böcker och sett pjäser även utan den introduktion jag fick av min väns mamma, men jag tror knappast att det hade blivit en så stor och viktig del i mitt liv. Må alla unga människor få litteratur- och teaterintroduktion av en genuint kulturellt intresserad äldre person. Och tack för att jag fick det!