För snart 25 år sedan var maken och jag på resa i Europa. Bland annat var vi i Sevilla i södra Spanien. Där var de smala grändernas vita hus med blommor och gröna smidesräcken och flamencogitarristerna som spelade i vart och vartannat hörn, precis så lika min föreställning om hur Spanien skulle vara så det nästan blev skrattretande. I familjehotellet, som var alldeles för dyrt för reskassan, fanns en patio där gamla mormor satt i en stor vinröd fåtölj under bar himmel med sin papegoja och en gigantisk blommande bougainvilla. Jag minns lyxen att ha ett eget badrum efter att ha bott på vandrarhem i England och Frankrike och ett loppsunkigt rum i Barcelona. På familjehotellet i Sevilla var det rent och tryggt, men jag har för mig att familjegrälen ekade över pation både på dagarna och kvällarna.
Mitt, och jag tror även makens, starkaste minne från Sevilla är att det var här som vi för första gången provade den vita, torra sherry som spanjorerna dricker till sina tapas. Jag minns att jag tyckte att den nästan smakade salt. Flaskorna förvarades i barernas frysboxar och den ljusa drycken hälldes upp i små immiga glas. Till det fick vi en bit torkad skinka eller salt ost, några vitlöksgambas eller stora gröna oliver. Fortfarande är det något av det godaste vi båda kan tänka oss när vi är lite småhungrig och det är långt till middagen. Och sherryprovningen häromkvällen gjorde inte att vi ändrade oss på den punkten. (I glaset längst till vänster finns en Fino av just den sort som vi drack i Sevilla för länge sedan.)
Nu blev man sugen på både soligt klimat och svalt vin!
SvaraRadera