Det är kanske den ruvande fiskmåsen på taket mittemot min balkong som gjort att mitt fågelintresse vaknat? Eller också är det åldern? Hur eller hur så väntar maken och jag på att äggen ska kläckas. Enligt fågelboken jag fick av min morfar för länge sedan så turas fiskmåshonan och fiskmåshanen om att ruva äggen. Vi tror att de ofta byter plats på kvällarna. Då kommer nämligen en annan fiskmås flygande och skrikande över hustaken.
Fågelintresset fick sig en rejäl skjuts häromdagen när jag av en slump köpte Joar Tibergs Fogghelflora på Bokmagasinet. En liten bok med fina fågelbetraktelser i någon sorts poetisk, essäistisk form. Lärorikt dessutom. Jag hade Fåglarna i färg (Almqvist och Wiksell, 1969) bredvid när jag läste om steglitsor, tornseglare och ringduva. Och rödstjärten! Läs bara här:
Ingen fågel, möjligen stenknäcken undantagen, visar sig så fläckvis som rödstjärten.
Den sitter där, darrar, sen går det fem eller tio år.
Så är han där igen.
Det är romantiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar