Runt Carl von Linné i Humlegården är blomsterprakten ögonbedövande. Precis som den bör vara. Jag passerade igår på väg till och från ett jobbärende. Var tvungen att stanna till och förundras över alla grälla färger som naturen kan producera. Även om dessa tulpaner inte är helt naturliga så är de i alla fall ganska imponernade. Särskilt tillsammans med den lila allium, som tyvärr inte kommer till sin rätt på bilden. Önskar att jag hade kunnat vila en stund i solen på gräset, en bit ifrån alla blommorna. Jag skulle haft med mig de fina böckerna Linnés brudkammare och Karin Berglunds Jag tänker på Linné - han som såg allt, som står i min bokhylla sedan flera år men som jag ännu inte läst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar