Gullpudra

Tillsammans med brännässla och lite svalört. Visst är den fin, gullpudran! Den blommade vid dammen i skulpturparken vid Wanås slott för ett par veckor sedan.

Vad jag lärde mig igår

Härom morgonen när jag promenerad genom stadparken i Jönköping fick jag syn på en växt som jag aldrig har sett förut. Först trodde jag att det var ängsbräsma, för blommorna liknar varandra (fyra kronblad och svagt lilafärgade) men sen såg jag att bladen var helt annorlunda. Och det var då jag upptäckte de brunlila små groddknopparna som sitter i bladvecken. De ser ut som små muslortar. Inte särskilt vackert men säker bra ur med tanke på spridning och fortlevnad.

Igår kväll tog jag fram både den enkla blomboken Blommor där de fototgraferade växtbilderna är ordnade efter färg och Bo Mossborgs betydligt tjockare Den nordiska floran. Det gick snabbt att artbestämma växten och nu vet jag att den heter tandrot p g a de knöliga och tandlika rötterna. Tandroten förekommer sparsamt i södra och mellersta Sverige. Den trivs i skogar, lundar, raviner och parker, så det är lätt att förstå att just Jönköpings stadspark är en passande växtplats.

Bilden på tandroten är lånad från Den virtuella floran, en sida som jag varmt rekommenderar.

"En passande död"

Min känsla inför Åsa Nilsonnes senaste bok är minst sagt ambivalent. Jag läser den med stor glädje. Den är flyhänt skriven, nästan som en deckare, men har ändå ett viktigt och intressant innehåll. Dessutom berör den mig eftersom den talar till mig både som människa och yrkesperson. Det är en intressant och intelligent bok som jag gärna vill att många av mina vänner läser så att vi kan diskutera innehållet i den. Dessutom finns här massor av spännande läsning om hur hjärnan fungerar, vad som händer när den inte fungerar och om de upptäckter som den senaste tidens hjärnforskningen gjort.

Samtidigt värjer jag mig. Lina, som får diagnosen Alzheimers sjukdom, bestämmer sig för att själv bestämma när hon ska dö. Detta för att hon inte ska hamna i beroende av andra människor utan istället kunna vara självständig och fullt beslutskapabel in i det sista. Hon vill inte bli ett vårdkolli utan vill själv bestämma över sin död, på samma sätt som hon har bestämt över sitt liv. Jag kan inte riktigt uttrycka vad det är som provocerar mig med just den tanken. Men kanske är det helt enkelt detta - att vi människor tror att vi råder över liv och död och själva ska kunna bestämma när och hur vi ska dö.

Med förhoppningsvis många år kvar till min egen död så kan jag bara skriva att jag inte tror att min död kommer att vara passande, när och hur den än inträffar, och även om jag själv har "valt" den. Hur är det för dig? Läs Åsa Nilsonnes bok och skriv en kommentar! Eller stäm möte med mig så samtalar vi om boken och om det finns något som skulle kunna kallas en passande död.

Min nya hembygd

Den senaste tiden har jag försökt göra Skåne till min nya hembygd genom att åka på utflykter till olika delar av landskapet. Det passar bra så här års när bokskogen är nyutslagen och både natur och trädgårdar är fulla av vårblommor. Växten på bilden nedan fann jag i Krapprups park strax söder om Kullaberg. Jag vet inte vad den heter, men den hade ett märkligt växtsätt. Den kom liksom upp ur jorden ur ganska fula rötter som såg ut som något slags urtidsdjurs fötter. Bilden ovan är från skulpturparken vid Wanås slott, mellan Kristianstad och Hässleholm. Den har jag skrivit om förut här på bloggen och jag kan bara rekommendera er som inte varit där att åka dit. Det är en fantastisk plats!

Inte en film jag rekommenderar

Nej, Balladen om Marie Krøyer är inte en film jag rekommenderar. Däremot skulle jag gärna vilja åka till Skagen och uppleva miljön där filmen utspelar sig och se konstverken på Skagens museum. Jag var där 1985 och det är ju faktiskt ganska länge sedan.

En ståtlig tulpanrabatt

Runt marmorskulpturen i Raoul Wallenbergs park i Malmö finns just nu en ståtligt vacker tulpanrabatt.

En bänk att vila på

Här skulle jag vilja sitta en hel dag och låta tankarna komma och gå. Kanske en dag med bättre sikt så Bjärehalvön på andra sidan Skälderviken syns.