Somnar snart

Efter en fin jönköpingsdag så somnar jag snart. Maken och jag har torghandlat och besökt Röda korsets Kupan-försäljning. Vi lyckades också gå en lång promenad till Vattenledningsparken och tillbaka. Imorgon väntar gudstjänst i Sofiakyrkan, lägenhetsvisnng och middag med vänner. Det känns som om en helg i Jönköping hade kunnat vara betydligt sämre.

Pustastigen

Pustastigen slingrar sig på branten nära ravinen där Huskvarnaån ringlar och faller. Att namnet kommer sig av att man pustar rejält under den knappt två kilometer långa promenaden uppför (och sen utför) branten är uppenbart. Men det är värt allt pustande i världen. Den alldeles nya vårnaturen börjar vakna. De många stora lövträden skiftar i färger av gult, grönt och lila, som jag inte visste fanns. Om någon månad finns vitsippor, luktärt och nunneört mellan de stora bokarna och ekarna. På marken knastrar bok- och ekollonen under fötterna. Fågelkvittret har ännu inte blivit bedövande, men är bra mycket bättre än på många andra ställen så är års. Det enda som är lite tråkigt är att det mäktiga fallet inte är så mäktigt. Det mesta av vattnet leds numera i den gröna vattentuben som slingrar sig genom naturen som en jättelik orm. Också den en upplevelse i och för sig, men jag hade hellre sett dånande vattenmassor fara förbi i ravinen.

GULT

Ett år efter utställningen Möte i färg på Södertälje konsthall visas nu GULT på samma plats och med tavlor från samma samling, dvs familjen Rasjös. Temat på utställningen är gult, och även om inte alla konstverk har gult som den mest dominerande färgen så är det en mäktig känsla att gå omkring i konsthallen bland de stora och sins emellan mycket olika målningarna. En explosion av färger och intryck. Och ett spännande möte mellan de olika konstnärskapen, precis som för ett år sedan. Konsthallen har generösa öppettider, och på söndagar kl 14 visar konstsamlaren Staffan Rasjö utställningen.

Också en flamländsk mästare

ROA är gatukonstnär från Gent. Han låter de vilda djuren ta plats på platser som inte längre används av människor. Just nu finns bl a det här vildsvinet och älgkalvarna nedan att beskåda i den f d elcentralen vid Hornstulls tunnelbanestation, uppgång Högalidsparken. Eller som The Scarlett Gallery uttrycker det: Hornsbruksgatan 4, Hornstull tube, large concrete building, big green doors, you cant miss it. Skynda dit, om du gillar gatukonst. Sista dagen är på lördag 17/3.

Gissa löven i Svedmyra

På Svedmyra tunnelbanestation består den konstnärliga utsmyckningen av starkt uppförstorade löv från de i Stockholm vanligen förekommande lövträden. De är vackra att titta på och inbjuder dessutom till ökad kunskap. För helt lätt skulle det inte vara att peka ut alla trädens löv utan deras namn. Har ni t ex tänkt på hur lika lind, hassel och alm är, om man bara ser deras löv inte själva träden? Och för hur många av oss är det självklart hur t ex oxelns löv ser ut?

Nu när jag skriver detta inser jag att det till största delen är ett uttryck för min längtan efter vårens lövsprickning. Men redan nu kan den uppmärksamme se att lövträdens grenverk börjar skifta i färg. Och i väntan på att de ska börja grönska kan du och jag åka runt i Stockholms tunnelbana och beskåda konsten på stationerna med hjälp av den här förträffliga guiden. Och den här, där du kan söka direkt på din station eller bussterminal.

Popstad Lund

Mellan åren 1971 och 1996 var Lund en musikstad, och nu pågår en utställning på Kulturen i Lund som speglar dessa musikår. Kanske spännande för den som var med, men känns märkligt dammigt för att vara så pass samtida. Kanske är det svårt för oss att värdera vår egna livstid som historisk tid. Men foton, kläder, möbler, mat osv är mossigt antikverat, medan musiken förstås fortfarande lever. Och är du vansinnigt intresserad av musikrörelsen under 1970-talet och musik- och konsertlivet i Lund under 1980- och 1990-talen, är det säkert en perfekt utställning med all sin detaljrikedom. Roligast känns ändå den scen som kan bokas under Kulturens öppettider och där du själv kan vara din egen popstjärna.

Ynglingen och flickan

Om du har vägarna förbi Stureplan i Stockholm innan 16 mars så kan du passa på att slinka in på Åmells konsthandel och titta på den här fantasifulla akvarellen av Nils Dardel. För att komma in genom den låsta porten måste du ringa på dörrklockan, men alla är välkomna, inte bara de med ett par miljoner eller några hundra tusen för konstinsköp på bankkontot. Ja, alla konstverk på utställningen är till salu.

Här finns tavlor målade i början av 1900-talet av konstnärsgruppen De 8, med bl a Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald. Och mest färgglad och speciell är nog Sigrid Hjerténs målning av Isaac Grünewald sittandes i solstol rökandes pipa. Den hade jag köpt om jag hade haft de där miljonerna. Utställningen har tillkommit för att det är hundra år sedan gruppen De 8 anordnade en gemensam utställning för att presentera ett helt nytt måleri för den svenska publiken. Det gemesamma för dem alla åtta var att de i olika perioder hade studerat hos Henri Matisse i Paris.

Ynglingen och flickan här ovan väcker mitt intresse för att det är en så symbolladdad bild. Apan, Barnet, Ugglan, Hjorten - och så det unga Paret, vars blickar ger intryck av en maktkamp. Vilka är de? Vilken är deras kamp? Vad har hänt innan? Vad händer sedan? Jag vet inte, och jag vet inte om jag vill veta. Men det är en bild som dröjer sig kvar och som ger utrymme för fantasin.