"Tidvattenvåg"

Anders Wettler är konstnär på Ateljé Ateljé Inuti 2 och poet. I lördags var det release av hans bok "Tidvattenvåg" på Nationalgalleriet i Gamla stan. Anders läste upp några av dikterna och det fanns också möjlighet att se hans teckningar. I inbjudan från Inuti 2 kan man läsa att Anders Wettler skapar en speciell poesi med ord och bild. Han använder alla sinnen och inbjuder läsaren att också göra det. Orden kan läsas, ses och höras. Att höra och se Anders läsa dem är bäst, tycker jag. Jag imponeras av den samtidiga intellektualismen och känslosamheten. Det är underfundigt och krävande. Spännande och roligt. Finurligt och ibland lite sorgligt.

Säsongsbetonade blomster

I väntan på våren blommar det hemma hos mig. Det ser ut som riktiga julblommor, men amaryllisen fick maken i oktober. Länge stod den stora löken i en kruka med jord i fönstret. Inget hände. Veckorna gick och den omplanterades i en stor glasskål med sten. Inget hände. Veckorna gick och den fick en ny plats på en bokhylla i ett mörkt varmt hörn. Då, efter nästan två månader, började den skjuta knopp. Jag hade givit upp för länge sedan om det inte hade varit för min mycket mer tålmodige make. Och nu har den återfått sin plats i det kalla fönstret och blommar vackert mörkrött. Tulpanerna är en gåva från dottern, som fick bo här hela jullovet. Tack, kära J!

Små solar

Längtar efter starkt vårljus.

Leriga dikesrenar.

Små solar i brun jord.

De knubbiga stjälkarna.

Den starka doften.

Mer om tussilago/hästhov.

Sofia Widén

Oj, vad en liten omväg in i Adolf Fredrik kyrka, på väg mellan Stadsbiblioteket och Hötorget, kan leda till. Här finns t ex en märkligt vacker guldvävnad av en svensk textilkonstnär vid namn Sofia Widén. Aldrig hört talas om henne. Men hon finns tydligen representerad i över tusen svenska kyrkor och torde vara en av Sveriges största kyrkotextilkonstnärer. Hon kom att arbeta tillsammans med en annan textilkonstnär, Alice Lund, och de båda kvinnornas konstnärliga arv förvaltas av Alice Lund Textilier AB. Här finns många fina exempel på nutida textilkonst av bl a Helena Hernmarck. Sofia Widéns konstverk, som hänger ner från orgelläktaren, är inte stort. Men man har det rakt under huvudet när man går in i och ut ir kyrkan. Det tillkom i samband renoveringen av Adolf Fredriks kyrka 1959, och enligt uppgift av den vänlige kyrkvaktmästaren var det som i dagens Svenska psalmbok är psalm 120:4 inspirationskälla. I Adolf Fredrik kyrka finns också ett märkligt epitafium över Sven Hedin, med en kamel på toppen. Synnerligen sevärt, det också.

Sol idag

Tydligen har det varit det solförmörkelse idag. Jag märkte bara att det var sol. Promenaden över Kungsholmen, längs Riddarfjärden, över Västerbron och hem, var samma som efter en lång arbetsdag. Men idag är en ledig dag och själva promenerandet gick av stapeln på förmiddagen. Solen sken över den vita snön. Maken och jag gnolade: vita vidder, gnistrande skare. Någon som minns den gamla låten? Vann melodifestivalen 1971, med Family Four. Resten av texten vill ni inte läsa, det räcker med de här fyra orden.

Tema: rymden

Hemma hos mig har julgranen ofta mer eller mindre okonventionella prydnader. Jag minns med saknad de åren maken alltid bakade nakandansöser i pepparkaksdeg och hängde upp i granen. Jag tror han slutade det året barnen blivit så stora att de inte längre tyckte det var fnissigt pinsamt. Men i flera år var de obligatoriska. Ingen i familjen kunde tänka sig en julgran utan åtminstone en nakendansös. Även påskharar sydda av dottern har förvandlats till julkaniner och placerats i granen. Och länge var sonens protestänglar, dvs några djävulsliknande figurer i olika färger av glanspapper, ett stående inslag. Det var på den tiden julgranstemat var änglar. I år tänkte vi stort och satsade på temat rymden istället, men nådde inte ända fram. Stjärnor och julgranskuleplaneter i all ära, men en zeppelinare är en luftburen farkost och inget rymdskepp.

Nyårsdagspromenad

Nästan precis ett år efter det att jag första gången såg speglarna vid lekplatsen Blockriket nära nya Årstabrons södra fäste ser de ut så här. Kanske är björnarna (om det nu är björnar?) en sorts konstnärlig kommentar till de små trädjuren som finns placerade här och var i närheten. Eller också är de bara ett bevis på att kreativitet i vissa lägen inte går att hejda. Och skrattspegla sig kan man ju göra på speglarnas motsatta sida.

Gott nytt år, i kreativitet och glädje!