Turist i min egen stad

Morgonens promenad genom Gamla stan kastade mig raskt tillbaka till semestern för några veckor sedan. Många var de morgnar när maken och jag gick genom labyrintiska gränder med våra rullväskor mullrande bakom oss. Vi mötte människor som var på väg till skola och arbete, som var ute och rastade hunden, som levererade varor till de lokala butikerna och som hämtade soporna. Det som för mig var en främmande stad var för dem en mycket hemtam och alldeles vanlig stad. Och jag kände en stillsam glädje över det vanliga, vardagliga livet som pågår på så många platser samtidigt.

I morse fick jag en glimt av den där känslan igen, kanske inte så konstigt med tanke på att Gamla stans stenlagda gränder liknar semesterresans städer. Den här gången hade jag ingen rullväska med mig, utan jag var en av alla dem som var på väg till jobbet. Men känslan av att vara turist i min egen stad hjälpte mig att få fatt i den märkliga känsla som bäst låter sig beskrivas som en förundran över det alldeles vanliga, vardagliga livet som pågår hela tiden.