Med sakkunnig guide går vi upp på Lurberget. Maken, som läser fantasyböcker, tänker sig att den alldeles raka kanonvägen leder in till en annan värld. Jag som har varit här förut vet att den leder upp på utsiktsberget. Här drog man upp kanoner under 1800-talets andra hälft och så sköt man salut när sällskapsföreningarna från Stockholm anlände med båt. Sedan vandrades det upp på berget och sällskapets emblem i gjutjärn borrades ner i stenen. En del av dessa skyltar står fortfarande kvar.
I en skrift om Enhörna kommun från 1960-talet, författad av Ivar Schnell, läser jag om de lustresor som företogs till Ekensberg: Man kom med fanor och musik ombord på någon mälarbåt. Så defilerade man förbi huvudbyggnaden där tal växlades mellan godsägaren och föreningsordföranden, och så sattes upp en gjutjärnsskylt på Lurberget, där årtal för utfärden samt föreningens emblem vittande om vad som skett.
Än så länge är det båtfritt på Mälaren. Isen ligger delvis kvar i Hornboviken, turkosgrön in mot strandkanten. Om ett par veckor är berget översållat av styvmorsvioler. Det är bara att åka dit igen. Buss 787 från Södertälje centrum går ända fram till Överenhörna kyrka, några hundra meter nedanför Lurberget.
Styvmorsvioler, ser jag sällan här nere. Hör kanske till ett lite kargare landskap, där bergknallar utgör ett inslag?
SvaraRaderaFråga, hade du vandringskängorna på dig? ;-p
Svar: ja!
SvaraRaderaVi gick ungefär en halvmil, mest på vägar och stigar. Vandringskängorna fungerade perfekt
/Marie
Har varit på Lurberget idag. Jag undrar vad det är för "järn" skulpturer, som finns högst upp. De är daterade på 1800-talet
SvaraRaderaAnita 2013-05-14
Hej Anita,
SvaraRaderaMenar du de som ser ut som "skyltar". Det var olika sällskap (ordnar) som åkte med båt från Stockholm till Lurberget och som satte upp sina ordensemblem på berget för att markera "vi var här".
/Marie