Min önskan är besannad. Tågresan söderut går mycket långsamt och landskapet är verklingen vårskirt. Vitsippsbackarna står i sitt vackraste flor. Tågets rörelser gör att jag har svårt att sova och omöjligt kan koncentrera mig på läsning. Tur att internet finns. Just nu lyssnar på jag på radioföljetongen där Staffan Westerberg läser ur sin bok Elvaåringen. Internetuppkopplingen är inte den bästa, så av och till blir det tyst i hörlurarna. Då passar jag på att skriva lite och dela med mig av ett citat ur boken, som jag tycker är mycket poetisk, vacker och sorglig. I den möter elvaåringen den åldrade författaren, vars liv börjar gå mot sitt slut.
Jag förstår inte att jag är så rädd för att dö när jag ändå inte vill leva. Jag är inte längre nyfiken på hur det går. Jag bryr mig inte om morgondagen. Den kom fort nog ändå.
Ändå gläds jag åt min amaryllis som översvämmar rummet med sin rödaste glöd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fint citat. Han njuter av ögonblick, som amaryllisens färgprakt, utan att skynda framåt i tanken. Kanske på ett sätt som du just nu, du njuter av landkskapet och har ingen brådska att resan ska ta slut. Fast det är klart, man vill ju inte att den ska vara i evighet heller. Det är också gott att komma fram. Glad påsk på dig!
SvaraRaderaGlad påsk, till dig också!
SvaraRaderaNu är vi snart framme i Lund = tågbyte. Det är verkligen otroligt vackert. Vitsippsbackarna är magnifika.