Hur många människor vandrar i Söderåsens nationalpark en regnig lördag i oktober. Betydligt fler än vad jag trodde. Människor i alla åldrar gav sig ut längs Skäråns porlande vatten i ravinen, på röd-, blå- och gulmarkerade stigar, upp till Kopparhatten och ut på Hjortsprånget (det vågade inte jag). Den magnifika utsikten försvann i dimma och regnmoln, men bokarnas kopparfärgade löv framträdde tydligt. Det jag minns mest från den blöta vandringen är Liakroken uppe på åsen, där en samling mossbelupna stenar är det enda som vittnar om att här bodde människor fram till 1930-talet. Tänk att de släpade höet från ängen nere i ravinen uppför rasbranterna. Vilket jobb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar