lördag 17 mars 2012

Pustastigen


Pustastigen slingrar sig på branten nära ravinen där Huskvarnaån ringlar och faller. Att namnet kommer sig av att man pustar rejält under den knappt två kilometer långa promenaden uppför (och sen utför) branten är uppenbart. Men det är värt allt pustande i världen. Den alldeles nya vårnaturen börjar vakna. De många stora lövträden skiftar i färger av gult, grönt och lila, som jag inte visste fanns. Om någon månad finns vitsippor, luktärt och nunneört mellan de stora bokarna och ekarna. På marken knastrar bok- och ekollonen under fötterna. Fågelkvittret har ännu inte blivit bedövande, men är bra mycket bättre än på många andra ställen så är års. Det enda som är lite tråkigt är att det mäktiga fallet inte är så mäktigt. Det mesta av vattnet leds numera i den gröna vattentuben som slingrar sig genom naturen som en jättelik orm. Också den en upplevelse i och för sig, men jag hade hellre sett dånande vattenmassor fara förbi i ravinen.

3 kommentarer:

  1. Anonym3/17/2012

    Ser man Vätterns vattenspegel uppifrån ravinen också?

    SvaraRadera
  2. Ja, det tror jag. Men igår var det doldis så den stora sjön försvann in i det vita ljuset. På sommaren gör nog trädens lummiga grönska det svårt att se ut över vattnet, men så här års och med klar sikt, borde det gå bra. Vacker plats, spännande natur.

    SvaraRadera
  3. Inte doldis utan soldis.

    SvaraRadera