Igår kväll. I den råa och ohyfsade källarlokalen på Sigtunagatan 14, nära S:t Eriksplan, samlas en företrädesvis något äldre skara människor för att lyssna på Marika Lagercrantz som läser den fjärde av T S Eliots Fyra kvartetter - Little Gidding. Fram på "scenen", som bara består av några mattor och fyra stolar, träder recitatören och de fyra musikerna i Weberkvartetten. Diktläsning inleder:
Midvintervåren är en årstid för sig,
ändlös fastän våt mot solnedgången,
en parentes i tiden, mellan pol och tropik.
Och varvas med musik som är både lågmäld och högstämd, tyst och bullrande, allvarstyngd och (faktiskt) humoristisk, och som visar sig vara Beethovens Stråkkvartett nr 13 Bb-dur op 130. Även om jag aldrig, åtminstone inte så vitt jag minns, har hört detta stycke förr så vet jag att det är mycket väl framfört av Weberkvartetten. Jag kan se det på publikens ansikten också. Många blundar, både under diktläsningen och musiken, några ler igenkännande. Applåderna är varma och uppskattande.
När jag och maken sedan köar för att ta oss upp för den branta källartrappan och ut i den vårkalla kvällen, tänker jag att detta är en kulturupplevelse utöver det vanliga. Jag är glad att maken tog mig med, men samtidigt lite sorgsen över att jag missade de tre tidigare kvartetterna på FORUM - Nutidsplats för kultur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar