Längtar efter starkt vårljus.
Leriga dikesrenar.
Små solar i brun jord.
De knubbiga stjälkarna.
Den starka doften.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om de oväntade gläntorna i vardagen. Konst och litteratur och arkitektur. Kultur och natur. Landsbygd och stadslandskap. Då och då om åldrande och livsfrågor.
åh, vad jag också längtar!
SvaraRaderaVårkänslor föder vårkänslor!
SvaraRaderajag vet att det är för tidigt, men jag har aldrig varit särskilt bra på att vänta så jag tar det lite i förskott.
Barndomsminnen, hur vi letade med frusna händer under löven i ett dike på våren och stolt förde hem vårens första blommor till mamma. Hon verkade konstigt nog inte tycka de var lika fina som vi tyckte!
SvaraRaderaVa! De som är så fina när de sitter i en äggkopp eller ett snapsglas på köksbordet. Jag får också mycket barndomsminnen. Och minnen av hur det luktade i dikesrenen och om händerna när man hade burit hem sin lilla bukett med tussilago.
SvaraRadera