Plötsligt händer det! Utanför mitt fönster på jobbet, fem trappor upp, ser jag människor. Det hör inte till vanligheterna, ska jag säga. De står i sin krankorg, i snögloppet (detta var för ungefär en vecka sedan). Då tänker jag - att det är skönt att slippa arbeta utomhus en snögloppig novemberdag. Då tänker jag - att det är ganska kul att sitta bakom ett skrivbord, på ett sjukhus, fem trappor upp och se människor utanför fönstret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar