torsdag 18 november 2010
Bandyträning på Zinken
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
De gled fram så snyggt och snabbt över isen, de blåa och de röda bandyspelarna. Ljuden av skridskoskären och klubborna mot sargen hördes hela Krukmakargatans backe upp. Strålkastarnas blåvita ljus lyste över nejden och den svartklädda målvakten plockade boll efter boll med händerna. Visserligen hade han sina stora bandybollfångarhandskar på sig, men hur sjutton kunde han se dem. De små, hårda bollarna som med blixtens hastighet for mot målet?
Om de oväntade gläntorna i vardagen. Konst och litteratur och arkitektur. Kultur och natur. Landsbygd och stadslandskap. Då och då om åldrande och livsfrågor.
Bloggarkiv
Etiketter
- #blogg100 (226)
- Barndom (17)
- Barnen (21)
- Berlin (6)
- Bilder av äldre (18)
- Bokklubben (7)
- Borås (4)
- Byggnader (32)
- Danmark (8)
- Dans (4)
- Design (7)
- Existens (63)
- Fest (15)
- Film (63)
- Flora (44)
- Foto (15)
- Göteborg (6)
- Halland (6)
- Helsingfors (4)
- Historia (11)
- Jobbet (27)
- Jönköping (41)
- Kollage (4)
- Konst (142)
- Köpenhamn (28)
- Litteratur (143)
- Malmö (87)
- Mat (20)
- Musik (20)
- Möt mig nu som den jag är (17)
- Natur (110)
- Opera (4)
- Poesi (32)
- Relationer (17)
- Skåne (59)
- Småland (25)
- språket (5)
- Stockholm (93)
- Södertälje (15)
- Sörmland (30)
- Teater (14)
- Tematrio (48)
- Trädgård (15)
- Uppland (5)
- Värmland (3)
- Västergötland (6)
- Västmanland (1)
- Åldrande (39)
- Öland (2)
- Östergötland (5)
Som på Månskensrinken i Rosenlund, Södertälje, men där var det ishockeypuckfångarhandskar istället. Men samma känsla av skären, sargen och natten.
SvaraRaderaMagiska med novemberaftnar, eller förvinterkvällar.
SvaraRaderaHärligt i början, när det är nytt, men sen tröttnar jag på vintern..
SvaraRaderaJag är ingen vinterfan, men det finns korta stunder när jag tycker det är fint med mörker och kyla. Mest längtar jag efter varmare och ljusare tider. Fast det har varit en fin höst, tycker jag.
SvaraRadera