torsdag 18 november 2010

Bandyträning på Zinken

De gled fram så snyggt och snabbt över isen, de blåa och de röda bandyspelarna. Ljuden av skridskoskären och klubborna mot sargen hördes hela Krukmakargatans backe upp. Strålkastarnas blåvita ljus lyste över nejden och den svartklädda målvakten plockade boll efter boll med händerna. Visserligen hade han sina stora bandybollfångarhandskar på sig, men hur sjutton kunde han se dem. De små, hårda bollarna som med blixtens hastighet for mot målet?

4 kommentarer:

  1. Som på Månskensrinken i Rosenlund, Södertälje, men där var det ishockeypuckfångarhandskar istället. Men samma känsla av skären, sargen och natten.

    SvaraRadera
  2. Magiska med novemberaftnar, eller förvinterkvällar.

    SvaraRadera
  3. Härligt i början, när det är nytt, men sen tröttnar jag på vintern..

    SvaraRadera
  4. Jag är ingen vinterfan, men det finns korta stunder när jag tycker det är fint med mörker och kyla. Mest längtar jag efter varmare och ljusare tider. Fast det har varit en fin höst, tycker jag.

    SvaraRadera