På min lunchpromenad förbi gamla och nya hus i sabbatsbergsområdet hamnar jag ofta i Sinnenas trädgård. Igår när jag kom dit hade den lilla ängen slagits och en hässja byggts upp. Genast tar den mig tillbaka till min barndoms somrar, då det fanns hässjor överallt. Jag tyckte om dem och minns att jag saknade dem när de inte längre fanns i sommarlandskapet. Men jag hade nästan glömt dem, tills jag fick se den här. Och som av en händelse hittar jag en artikel om en kurs i konsten att göra en hässja, som gick av stapeln i början av juli vid Veckla gård nära Flen. I min barndoms sommarlandskap.
lördag 14 augusti 2010
En hässja hö
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I min ungdom hatade jag hö och hässjor. Jag hade tre veckors semester från mitt jobb, men eftersom jag bodde hemma där vi hade ett litet lantbruk var det en oskriven lag att hjälpa till att köra in höet. Regnade det kunde semestern "torka in" och hässjorna stå kvar ute på åkern som mörka spöken.
SvaraRaderaMörka spöken låter inget vidare. Det måste ha varit surt (på flera sätt) när man var bonde och höet aldrig torkade, Vad tycker du om höhässjor nuförtiden?
SvaraRadera/Marie
Jag ser aldrig höhässjor nu för tiden men kan än minnas den friska doften av torrt hö uppe på skullen som man på vintern drog ned genom en lucka över bordet och sen öppnade stänget så korna kunde börja äta. Skulle jag få se höhässjor på en åker skulle min första tanke vara: å va jobbit! /a.
SvaraRadera