Vårlökar är fina. De är små och skira och inte alls så tydliga som de ser ut att vara på den här bilden. Ofta anar man dem bara på gräset under stora ekar. En svag nyans gulare grönt än själva vårgräset. Under många år av mitt liv var vårlök min favoritblomma. Nu är jag inte så säker längre. Kanske blåsippa eller vitsippa eller backsippa (de är så fantastiskt ludna!) eller nunneört eller kungsängslilja eller gullviva eller ... Och då har jag bara nämnt några få av vårblommorna. Faktum är att träden som knoppas också är mina favoriter så här års. Jag roar mig med att försöka känna igen dem på just knopparna. Igår, när maken och jag promenerade oss saliga i vitsippsbackarna på Djurgården, så lärde jag mig lönnknoppar. De är kanske mina favoriter just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det känns som om man gått vilse i vårlöksdjungeln när man tittar på bilden, eller som en del av de märkliga skogarna i filmen Avatar. Det är väl perspektivet som gör att det inte alls känns som en vanlig svensk vårbacke. Tänk vad en perspektivförskjutning kan göra!
SvaraRaderaMed lite tur så blommar både gullvivor och backsippor när du kommer till Skåne. Jag har sett båda sorterna, i skyddat läge.
SvaraRaderaÅh, så fint. Jag såg knoppar när jag var på landet i söndags. Har planterat backsippor i en skyddad södersluttning och gullvivorna växer i en grässlänt.
SvaraRadera