Valv bakom valv oändligt

Och tillsammans med denna bild från den tegelsatta vägen upp i Rundetaarn i Köpenhamn finns det bara en dikt som kan passa, "Romanska bågar" av Tomas Tranströmer:

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig och det är som det skall."
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans mes Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnsde sig valv bakom valv oändligt.

Det är en gammal favorit, som aldrig kommer upphöra att vara favorit, tror jag. Ur diktsamlingen "För levande och döda" (1989). Och om ni har missat det, så är även den här bloggens namn hämtat från en tranströmerdikt, Gläntan från "Sanningsbarriären" (1978).