Det här är bilder från dagens promenad i mitt barndomslandskap några mil utanför Södertälje. Vädret var det bästa med stark, varm sol och gnistrande, vit snö. Jag promenerade med min pappa genom byarna Tuna, Väsby, Stjärna, Aska, Vinberga (låter som poesi för mig) och förbi Knösens gård, scoutstugan, friluftsgården och min gamla skola (många gamla minnen). Det bästa var att se hur solens strålar "åt upp" snön. Ibland kändes det nästan som om snön kokade bort. Men det var också väldigt vackert att se ut över det öppna, vita landskapet. För det är väl så, att vår barndoms landskap för alltid har en speciell plats i våra hjärtan.
Barndomslandskapet är speciellt, i samspelet med det har man vuxit upp o formats. Låter fint att göra en sådan promenad med sin pappa. Gillar dina bilder skarpt, så mycket fin snö på dem. :)Eva
SvaraRaderaJa, det var en fin promenad. Kul att du gillar bilderna. Och är så snabb på att kommentera.
SvaraRaderaTrevligt att läsa sin blogg i går kväll. a.
SvaraRaderaTack för igår!
SvaraRadera