Hela långa vintern har jag längtat efter att få höra koltrastens sång igen. Och ikväll i den blå skymningen satt den på högsta skorstenen och sjöng för mig så att det hördes in genom det stängda köksfönstret. Fast då öppnade jag det förstås.Här (P2-fågeln) kan du lyssna på koltrasten när den inte sjunger utanför ditt fönster.
En så oerhört mättad blå färg, vårens blå kvällar brukar vara tunnare i kulören. Kanske är det kylan som mättar färgen... Underbart med koltrasten i vilket fall.
SvaraRaderaRedan koltrast?! Storstadsfenomen kanske, här är mest pilfinkar som piper och slåss om fröna vi matar dem med. Är det ett tecken på att jag glidit in i en tidsålder, att jag införskaffat fågelfrö-hållare eller vad det nu heter? Både G och jag tycker det är jätteroligt att stå i köksfönstret och titta på dem. Håhåjaja.
SvaraRaderaps det är en annan Eva som kommenterar också ser jag ds
Tidsåldern med fågelfröhållare är kanske mer bunden till landet än åren??
SvaraRaderaJa, det finns en annan Eva också och ibland tror jag att jag blandar ihop er.
Numera när jag kommenterar är det alltid min bild med, så om du bara känner igen mig (!!) så ska det inte vara några problem.
SvaraRaderaFågelfröhållare kändes väldigt långt borta när vi bodde i Borrby, jag tror att det kanske är att vi trots allt har mera tid för oss själva nu än när vi hade småbarn i huset. Kanske mera det än min egen ålder.