Bonustrio - böcker som har "hjärta" i titeln

Tre mycket bra romaner, som alla har "hjärta" i titeln. Länkarna är till olika inlägg där nämnt dessa böcker under årens gång.

• Hjärtats blinda fläckar av Julia Franck.
• Hjärtdjur av Herta Müller.
• Hjärtblad av Aino Trosell.

Tre filmer...

... har jag skrivit om. Om skam, skuld och svek.

Livstid

Vad är en livstid? Går den att beskriva eller är den som en trollsländas tid - så kort att den knappt ens låter sig fångas? Sven-Eric Liedmans bok med titeln Livstid (2013) handlar inte enbart om författarens egen livstid, utan om mångas. Den är skriven med stor humanism och gott om plats för de existentiella frågorna utanför ett religiöst sammanhang. Jag tänker hur han formats av barndomen i prästhemmet och vuxenlivet i idé- och lärdomshistoriens tjänst. Här finns en erfarenhet och klokskap som bara en gammal människa har, men också dåtid och nutid (eller kanske samtid?) och fåfängliga försök att fånga det flyktiga. Som i den här berättelsen, som i några få rader beskriver ett liv:

Som tur var överlevde sonen Allan henne, fast bara en kort tid. Efter en blöt natt i Rotterdams hamn kvävdes han i sina egna spyor. Jag var hemom från Lund när hans kvalevor återvände till Vittskövle. Far ville att jag skulle följa med på begravningen. Det var bara Allans syster och jag som var där. Far hade valt psalmen "Jag kommer av ett brusand hav". Dagen var grå och karg.
   Vilka livsval hade Allan kunnat göra?
   Ja, vad vet jag? Min inlevelseförmåga räcker inte till. Så lite man vet.

Speglingar

Speglingar av Sara Broos är en stor film. Den är som en rysk gumma, med nya berättelser inuti dem som tidigare berättats. Eller som Pandoras ask, full av sorg och smärta som flyger ut över världen när asken öppnas – och till sist återstår bara hoppet i botten av asken.  Titeln är mycket väl vald. Inte bara för att moderns Karin Broos’ liv speglar sig i dotterns Saras liv, utan lika mycket för att deras respektive konstnärskap kan ses som speglingar av livet. 

I filmen finns bilder som på många sätt liknar eller försöker efterlikna Karin Broos tavlor, ofta fyllda med vattenspeglingar och skuggspeglingar. Men Sara Broos har också ett alldeles eget bildspråk som jag gärna hade sett mer av. Och då tänker jag inte på de frekvent förekommande dubbelexponeringarna (också en form av speglingar) utan t ex slutscenen med den vitklädda familjen, som tittar på gamla familjefilmer i det gröna landskapet.

Det som berör mig mest är ändå Karin Broos ambivalenta och ärliga inställning till sitt eget åldrande, som hon uttrycker både direkt och mer symboliskt. Hennes målingar såg jag första gången för fem år sedan, och skrev om här.

Tätortsnära vandringar

Tillsammans med en arbetskamrat har jag under våren gjort tre vandringar i Jönköpingstrakten. Vi har startat efter jobbet vid fem-tiden, utrustade med kaffetermos, mackor och bra vandringsskor. Det har hittills blivit tre väldigt olika vandringar på omkring 6-7 kilometer vardera, och förhoppningsvis blir det en fjärde i nästa vecka. Den senaste vi gjort hittade vi information på kommunens sida "Tätortsnära vandringsleder". Där finns det fler att upptäcka. Vid tillfälle ska jag berätta mer och dela med mig av några bilder.

Nu har även jag sett den

Fram till 28 maj finns Anna Odells film Återträffen på svtplay.
Se den - om du inte redan har gjort det.
Jag tittade häromdagen och har skrivit om den här.

Lästips

Behöver du lästips? Här finns 43 gånger 3 bra böcker.