Blogg 100

För två år sedan deltog jag i Blogg 100, dvs hundra blogginlägg på lika många dagar. Nu är det snart dags för årets utmaning, med start den första mars. Jag har inte riktigt bestämt om jag ska delta i år, men om den här bloggen ska överleva måste något radikalt göras. Så kanske...

Husie mosse

Tack vare facebook-gruppen Fåglarnas Malmö har jag fått veta att Husie mosse finns. Det är en liten fågelsjö precis där stan tar slut i öster. Här tar böljande kullar och leriga åkrar vid. Själva mossen, eller snarare den grunda sjön, ligger lågt omringad av små skogsdungar. Första gången jag var där var det snö och jag fick se stjärtmesar för första gången samt rödvingetrastar och rödhakar i stor mängd. Andra gången var det nog för blåsigt för småfåglarna, men en häger landade i vattnet och två stora kritvita svanar putsade sina fjädrar. Drömmen är att få se kungsfiskare i Risebergabäcken som rinner genom sjön och stenknäck som ibland sitter högt upp i beståndet av ädelgranar.

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten

Mark Haddoks roman Den besynnerliga händelsen med hunden om natten har blivit teater. Det är en mycket bra och engagerande iscensättning av en spännande roman. Teater sagohuset i Lund har tillsammans med Helsingborgs stadsteater satt upp pjäsen, och den spelas i de båda städerna under våren. Visst finns det sådant som är mindre bra i den här uppsättningen, men det goda överväger och det var länge sedan jag blev så berörd och underhållen på teatern. Mycket är huvudrollsinnehavaren Gustav Bergs för tjänst. Han är Christopher Boone, 15 år, tre månader och två dagar, in i minsta lilla gest och ljudliga hummande. En verklig rollprestation! Läs mer om föreställningen i Sydsvenskans recension.

Filmfestival igen!

Idag åker maken och jag till filmfestivalen i Göteborg för fjärde året i rad. Åtta respektive nio filmer har vi planerat att se fram till söndag eftermiddag. För att förbereda oss inför detta filmäventyr har vi återupptagit skrivandet på filmbloggen Junofilm. Läs vad vi tycker om Turist, Ida, Hobbit: Femhärarslaget m fl.

Olafur Eliasson och ofrivillig bloggpaus

Häromveckan besökte maken och jag Louisiana och Olafur Eliassons mäktiga och märkliga konstverk Riverbed. Något liknande har jag aldrig varit med om. Utställningssalarna är täckta med svart lavasten och genom rummen rinner en bäck. Det är underlig känsla som infinner sig när gränsen mellan ute och inne, och konst och natur, suddas ut. Vi satt länge på de större stenarna och kontemplerade. Men vad konstnären vill uttrycka? Det vet jag inte.

Här är ett annat konstverk av samme konstnär. Jag har skrivit om det tidigare, den 2:a april 2013. Det heter The light pavillon och står på Lernacken vid Öresundsbrons östra fäste. I vår ska jag åka dit och se om jag hittar några tussilago. 

Just nu tar arbetet min mesta tid och bloggen är satt på undantag. Det är dock ofrivilligt, så jag hoppas på mer tid för bloggande snart. Tills dess: lev väl.

En tredje ås

Sedan jag flyttade till Malmö har jag ägnat mig åt hembygdskunskap. Det handlar både om att lära känna min allra närmaste miljö och dess historia (se detta inlägg) och att besöka så många platser som möjligt i det skånska landskapet. I våras gjorde maken och jag en tur till Linderödsåsen. Den innebar cykling i regn, vind och blåst, fina naturupplevelser och övernattning på Gladan och Vråken. Så håll till godo med en regnvåt grusväg en hyfsat varm aprilafton på en av Skånes åsar.

En annan tid - en annan ås

Medan höstmörkret sänker sig utanför fönstret drömmer jag mig exakt fyra vekor tillbaka i tiden, till en fantastisk lördag i skogarna på Hallandsåsen. Solen sken, och efter en lyckad svamptur kunde rensningen ske utomhus. Det hade inte gått så bra i dagens duggregn.