En film utöver det vanliga

En av filmerna jag såg på Göteborgs filmfestival i helgen bygger på 13 målningar av Edward Hopper som tillsammans bildar berättelsen Shirley - visions of reality. Det är en film som inte liknar någon annan jag sett. Läs mer om den på regissören Gustav Deutsch sida.

Uppdatering 3 febr: Tyvärr håller den här filmen inte i längden. Läs här vad jag tycker idag.

Hål i huv'et eller Tvivel

Den österrikiska konstnären Maria Lassnig (1919-2011) målade detta självporträtt när hon var i 85-årsåldern. Ord som kommer upp när jag ser bilden är "hål i huv'et", men den heter Tvivel och är inte insmickrande någonstans. Ganska obehaglig. Men fascinerande. Jag såg den stora målningen i december 2012 på Louisianas utställning med självporträtt och har skrivit om den här.

Självporträtt som 80-åring

Det här självporträttet målade Alice Neel 1980, när hon var 80 år. Visst är det fint!

Slå ner dig

Ser att jag har en etikett på mina blogginlägg som heter "språket". Den har jag bara använt ett par gånger tidigare, dels när jag skrev om humörkaos och dels om mannorna. Nu har jag i alla fall ett nytt inlägg på gång, som jag kan etikettera med "språket". Det hände sig förra veckan när jag kom till Jönköping sent på kvällen och gick in i en av stadens restauranger. Där var tomt, men jag välkomnades vänligt av en medleålders man som såg ut att ha sitt ursprung någonstans i Asien. Han pratade god svenska och när vi hade samtalat en stund och jag hade bestämt vad jag ville äta så sa han: Slå ner dig!

Jag har inga synpunkter på ordföljden, inte heller på hans förmåga att uttrycka sig på det språk han lärt sig som vuxen. Det jag däremot tänker är hur humoristisk en formulering kan bli bara för att en byter plats på två ord. Och hur glad jag är över alla människor som kommer till Sverige och lär sig svenska. Så bra det är att språket används och utvecklas inte bara av den som tror sig veta exakt hur orden ska följa på varandra.

Ett långt liv

Det här är Sverker Åström (1915-2012) avporträtterad i gips av konstnären Sam Westerholm.
Sverker Åström var svensk diplomat, men han var också känd för att att han kom ut som homosexuell vid 87 års ålder. Alltså efter ett långt liv. Både hans liv och hans person fascinerar mig. Och det gör den här bilden av honom också.

Katrinetorps gård

Idag, när dagen inte ljusnar över huvudtaget och det blåser snårigt kallt runt knuten, drömmer jag om en dag med klarblå himmel och blommande vitsippsbackar vid Katrinetorps gård söder om Malmö.

Mina vardagshjältar

Han bodde på ett gruppboende för personer med demens och hade nästan glömt vem han var. Satt oftast inbunden och passiv i väntan på nästa måltid. Hon jobbade på samma gruppboende och hade en intuitiv förmåga att förstå hur gamla minnen kan lockas fram ur glömskans vrår.

De tog en kort promenad till en bänk vid kanten  av skogen. Det var en solig vårvinterdag. Hon hade en kaffekorg där hon även hade lagt ner hans väl använda flora, för hon visste att han tidigare hade varit intresserad av botanik. De njöt av kaffet i solskenet. Hon plockade några blommor och han som inte mindes så mycket kunde plötsligt säga namnen på dem. Eller var det några andra rara blommors namn som han kom ihåg? Det spelade ingen roll för de var där tillsammans. Han, som nästan hade slutat ta några initiativ, hällde upp kaffet till henne. De småpratade lite, men tyckte det var skönt att vara tysta tillsammans också. Solen sken, fåglarna kvittrade försiktigt, vinden rufsade deras hår. Sen gick de tillbaka till hans hem och hennes arbetsplats. Han var trött för han orkade inte gå så långt längre. Han fick stödja sig lite på hennes arm.

Dagen efter berättade han om den botaniska exkursionen för henne. Han kom inte ihåg att det var hon som varit med honom, men han kom ihåg hur fint det var och att han inte var ensam. Solen sken, fåglarna kvittrade, de plockade blommor som han visste namnen på. Hon lyssnade och hjälpte honom att minnas mera av vad de pratat om och vilka växter de tittat på. Hon var stolt och glad över att ha gjort något tillsammans med honom som han kunde minnas. Han som aldrig tycktes komma ihåg något och sällan fann glädje i dagen.