Ida av Inger Weichselbaumer

Oj, vad jag tycker hon är fin där hon sitter på sin stensockel och viftar med de bara tårna. Så livfull, lekfull, glad och stark, fast hon är gjuten i brons. Precis vid infarten till Rosengård, vid hörnet Amiralsgatan/Scheelegatan och i utkanten av bostadskvarteret Ida sitter hon och påminner om alla flickor som finns och som har så mycket livskraft, lek och glädje i sig.

Träden, de stora och små

Den sagolika naturen och de sagolika djuren - dovhjortarna med sina stora skovelhorn.
De stora träden och de mycket små människorna (kan ni se dem på bilden ovan?)
Den savannliknanden Hvidtjørnesletten med sina uråldriga hagtornsträd, som betats knotiga av hjortarna under flera hundra år.
En fin lördagspromenad i Dyrehaven, helt enkelt.

En skicklig träskulptör

Hittar några bilder från en utflykt sommaren 2011 till bl a Oskarshamn och Döderhultarnmuseet. Axel Petersson (1868-1925), mer känd som Döderhultarn, var en av landets främsta träskulptörer och det är sannerligen lätt att förstå när en ser alla hans mycket fina figurer. Titta t ex på kommunikationen mellan kvinna och kon här nedan. Eller Gustav V längst ner.

Konst på åsen

 

En av sommarens allra varmaste dagar åkte vi på en liten natur- och konstutflykt till Konst på åsen, på Jägernåsen när Floda i Sörmland. Jägernåsen är naturreservat sedan 1957 och i den vackra naturen vid sjön Jägern visas konst, olika utställningar varje år. Ett bildspel från sommaren finns nedan.

 

Hundrova

Vissa dagar behövs något alldeles extra för att livet ska kännas påtagligt och värdefullt. För min del var det så en regnig morgon förra veckan när jag som så ofta var på väg till tåget. Det som väckte mitt intresse den dagen var att jag såg att hundrovans små och mycket rara blommor hade slagit ut igen. En andra blomning i mitten av september hör kanske inte till vanligheterna?! Hundrovan är en gurkväxt som slingrar sig på marken eller klänger på andra växter med sina sträva, mångflikiga blad. Den är inte så vanlig, men finns ändå på en gräsplätt vid kanalen utanför Malmö C. Blommorna är som sagt mycket rara, läs mer och se bilder på Den virtuella floran.

Blommor från en trädgård



Igår kväll hade maken och jag inflyttningsfest i vår inte längre så nya malmölägenhet. Många gamla och nya vänner, arbetskamrater och släktingar kom och hjälpte oss att fylla vårt hem med liv. Men det är inte om detta jag vill skriva, utan om den stora bukett med trädgårdsblommor som vi fick av en gästande familj. Denna var plockad just för att jag för ett tag sedan skrev här på bloggen att jag någon gång i livet vill ha en trädgård full av blommor som jag kan plocka in och sätta i vaser. För mig var den också ett fint bevis på att det jag skriver här läses, för även om statistiken talar sitt tydliga sifferspråk så är det ändå svårt att veta vem du är som läser och vad du tänker om det. Trädgårdsbuketten blev för mig också en synbar och väldigt vacker påminnelse om att den kontakt vi människor har med varandra via internet också påverkar våra relationer. Så tack kära familjen med blommor i trädgården!

Tre tunnisar

Veckans tematrio handlar om minnesvärda korta romaner elle långa noveller (50-150 sidor). Jag tittar i min pocketbokhylla, där jag bara sparar ett litet urval av de pocket jag läst och lämnar resten på olika bytesbokhyllor. Men jag hittar:

1. Yarden av Kristian Lundberg som jag ha skrivit om här.

2. Vännen av Gunilla Linn Persson är en både sorglig och fin berättelse om Edit som inte längre minns som hon tidigare gjort, och hennes granne Ellinor som på olika sätt försöker hjälpa Edit. Mest är det kanske en roman om Ellinors försök att hjälpa där Edit inte längre klarar av sitt liv, att förstå vad det är som händer med Edit (som sannolikt drabbats av en demenssjukom) och att både hjälpa och förstå så att Edit kan behålla sin värdighet. Edit, som har svårt att komma ihåg vem det är som bor granne med henne, kallar Ellinor för "människan". Det är en passande beskrivning eftersom det är just en (med)människa som Ellinor blir för Edit.

3. Robson av Pernilla Glaser är också en otroligt sorglig bok. Pernilla Glaser träffar Robson när de båda är unga, de blir kära men mycket snart drabbas Robson av en sjukdom som visar sig vara obotbar. Deras liv tillsammans, kärlek, smärta och Robsons död skildras med få ord och jag minns att jag blev starkt berörd när jag läste boken i samband med att den kom ut 1995.

 

(Jag hittar också Bildhuggarens dotter av Tove Jansson, som med sina 149 sidor kvalar in i denna tematrio. Men eftersom jag ännu inte läst den får den inte vara med bland de tre. Däremot lägger jag den i min att läsa-hög, och tycker det ska bli spännande att jämföra hur Tove Jansson själv skriver om sitt liv med hur hennes biograf Boel Westin beskriver det.)