Vad gör man med en smörgås? #037

Ett konstverk förstås!

Sonen hade ingen större lust att äta den här dagen (det är länge sedan nu). Han var helt enkelt inriktad på konstnärlig verksamhet och omskapade smörgåsen till ett förgängligt konstverk. Vackert!!

Litteraturintroduktion #036

När jag var barn så hade jag en vän vars mamma introducerade mig i litteraturens värld. Det var den sommaren som jag var 11 eller 12 år och just hade upptäckt hur fantastiskt det var att läsa. Min väns mamma försåg mig med lämplig litteratur (Barn 312) och lät mig ligga vaken till långt fram på natten för att hinna läsa färdigt den innan jag skulle åka hem dagen därpå. Vi var nog bara 11 år, för jag minns min väns förtret över att inte hon också fick ha lampan tänd till midnatt. Det var första gången jag förflyttades in i litteraturens värld på ett sådant sätt att jag glömde tid och rum. Och det var en alldeles ny upplevelse att detta med att läsa kunde få vara så viktigt att de normala reglerna inte gällde. Barn 312 var inkörsporten till den skattkista som sedan öppnade sig med bl a Lars Widdings och Per-Anders Fogelströms historiska romaner.

När jag för fyra-fem år sedan startade en ny bokcirkel och vi skulle presentera oss och berätta hur vi hade blivit läsare så var det just detta Barn 312-minne som jag berättade om. Då insåg jag att jag har min litteraturintroduktör att tacka för de starka teaterupplevelser jag hade i min ungdom också. Även dessa bär jag fortfarande med mig. Mest minns jag nog Anders Ehnmarks och P O Enquists Chez nous på Dramaten. Tänk att vi, två 15-åriga tjejer, fick se den utan vuxet sällskap.

Det är nu 35-40 år sedan dessa båda händelser. Jag hade säkert både läst böcker och sett pjäser även utan den introduktion jag fick av min väns mamma, men jag tror knappast att det hade blivit en så stor och viktig del i mitt liv. Må alla unga människor få litteratur- och teaterintroduktion av en genuint kulturellt intresserad äldre person. Och tack för att jag fick det!

Hej lillebror! #035

Ny lampa #034

Vi har en ny lampa. Tyget är Stig Lindbergs "Melodi" och jag tycker mycket om mönstret. Det händer många olika saker i det. En klänning hänger på tork, löjtnanshjärtat blommar och en blå, tjock fågel sitter på en gren. Det finns en flöjtspelare också, men han syns knappt på bilden.

Kamelian #033

Jag fick en kamelia häromdagen. Otroligt fin är den, men verkar lite svårskött. Nu vet jag i alla fall att den bör stå kallt, så i fönstret nedan kommer den kanske att trivas. En annan sak jag fått lära mig är att den bör vattnas med smält snö. Det blir svårare, för i Malmö är det snöfritt just nu.

 

Praktfull platan #032

I min nya hemstad, på Gustav Adolfs torg, står denna praktfulla platan. Jag väntar på att få se den i sin gröna skrud. Första gången jag var i Lund, påsken 1983, blev jag mycket imponerad av platanerna på Clemenstorget. Jag hade aldrig sett något liknande i Sverige. Nu bor jag själv i en stad med plataner på gator och torg. Ett annat platanminne är en mycket regnig och kall dag i Paris månadskiftet oktober-november 1985. Då fyllde de stora prasslande löven trottarerna och barken på stammen flagnade, som den gör om vintern. På senare år har maken plockat fröställningarna till sin samling "konstiga saker som faller ner ur träd". Den samlingen har tyvärr försvunnit i en flytt, men ett bestående minne är just platanens spikklubbeliknande fröställningarna. På Slottsträdgårdsmästarens blogg finns fina platanbilder och upplysande text.

Vårtecken #031

På promenad i min nya hemstad möter mig hägrar och blommande hassel i Slottsparken (men det är egentligen inga riktiga vårtecken) och mängder av vintergäck och snödroppar på Gamla kyrkogården. Det inger hopp en grå och kall dag som denna.