Kvällsljus över Sankt Jörgens sjö

Många vackra kvällar har det varit i Köpenhamn, men inte just ikväll när regnet hänger i luften efter en mulen och småregnig dag. På bilden lyser dock kvällssolen över Skt Jörgens sö, en konstgjord sjö nära Tivoli och Planetariet. Om man vill veta mer om de fem jättebassängerna som kallas "de indre söer" och som avgränsar centrala Köpenhamn från Nörrebro och Österbro, så kan man läsa här.

Arbetets glädje

Efter snart tre veckors semester börjar jag längta efter något vettigt att göra. Något som inte bara går ut på att underhålla mig själv med lagom mycket upplevelser. Jag börjar helt enkelt längta efter att arbeta. Inte så att jag genast vill vara tillbaka på jobbet, det känns oerhört skönt att få vara ledig ett tag till, men jag inser hur ogärna jag vill leva ett liv utan arbete. Eller utan en uppgift som på något sätt går utanför mig själv.

Måne över Sydhavn

Två unga kvinnor

Ett besök på Glyptoteket häromdagen resulterade bl a i dessa bilder av två unga kvinnor från vitt skilda tider och miljöer. Ovan är Edgar Degas bronsskulptur Dansös med balettkjol, fjorton år, från slutet av 1800-talet. Precis så fin som jag hade föreställt mig henne stod hon där i sitt glasskåp med halvslutna ögon. Nedan finns delar av en antik marmorskulptur av jaktens gudinna Artemis. Den är drygt tvåtusen år gammal och det är fantastiskt att se hur konstnären lyckats fånga den tunna klädedräkten i den hårda stenen.

Hyllning till Karen Blixen

Jag vet att min bukett inte på långa vägar kan mäta sig med Karen Blixens, men jag blev inspirerad av henne och försökte i alla fall. Den gamla kinesiska tillbringaren med bl a daggkåpa, oregano och purpurklätt fick följa med vid alla måltider utomhus. Och på kvällen fick hon (jag kallade henne för "Karen Blixen") följa med in för att inte falla omkull i nattblåsten. För min del återstår att läsa böckerna Karen Blixen skrev, t ex Babettes gästabud eller Min afrikanska farm. Jag provade att läsa hennes Sju romantiska berättelser för många år sedan, men de lämnade inget bestående intryck.

Karen Blixens hem i Rungstedlund

Karen Blixen levde mellan 1885 och 1962. De sista 30 åren av sitt liv, när hon skrev sina böcker, flyttade hon tillbaka från Kenya till barndomshemmet Rungstedlund vid Öresund, straxt norr om Köpenhamn. I hennes hem har tiden stått stilla sedan förra sekelskiftet.

Bara blommorna byts ut, för som Karen Blixen sa är det bra att blommor vissnar för då får man göra nya buketter. I trädgården odlas blommor till husets alla rum. Karen Blixen själv var okonventionell i sitt sätt att göra blomsterarrangemang. Hon tvekade inte att använda t ex maskrosbollar. Troligtvis var hon okonventionell även på andra sätt. Men det vet jag alldeles för lite om för att kunna skriva om. Läs mer här.

Jag tycker att blommor i sig själva är ett av tillvarelsen mirakel. Karen Blixen

Semesterdag i eget sällskap

Jag har haft ett par dagars semester i mitt alldeles egna sällskap. Det var länge sedan, inser jag. Det är en annorlunda att uppleva saker utan att ha någon att dela dem med. Tidsperspektivet blir annat än när man är två eller flera som delar en upplevelse. Idag har jag promenerat några kilometer i Dyrehave norr om centrala Köpenhamn. Det var inte bara så att jag saknade sällskap utan det fanns helt enkelt ingen annan människa i sikte. Hela Storköpenhamn var inom räckhåll, eller framförallt inom "hörhåll", men i min absoluta närhet fanns bara djur och natur. Eftersom jag också var lite osäker på vart jag egentligen var på väg blev promenaden extra spännande och liksom helt placerad ur sitt sammanhang. Både i tid och rum. Jag vandrade kanske runt där i en timme, bara i en alldeles liten del av södra Dyrehave, och det kändes som en evighet. Vilken semesterbonus! För visst är det väl en bonus, att tiden står stilla just på semestern??

Till slut kom jag fram till målet för min promenad, Ordrupgaard, där jag fick min belöning i form av kaffe och smörgås, spännande arkitektur och vackert måleri från förra sekelskiftet, bl a Vilhelm Hammershöi - värd ett helt eget blogginlägg.