Borttappade

Mellan träden vid Kristinehovs malmgård har någon spänt upp ett klädstreck. Där hänger de, alla borttappade och kvarglömda vantar och mössor. De är stelfrusna av kylan och lite lätt pudrade av snön. Till och med en raggsocka hänger där. Undrar vem som tappat bort sin socka mitt i vintern? Det ser fint och lite oväntat ut med de udda plaggen som hänger där. Som om de plötsligt fått en ny funktion och inte längre är bara borttappade persedlar.

"Gå med dig"

Lars H Gustafssons bok Gå med dig - om glädjen i att vara medmänniska är liten till formatet men stor till innehållet. Den är enkelt och personligt skriven och berör både vardagsmöten och livsavgörande händelser. Jag tycker bäst om den när han skriver om möten med barn, både sina egna och dem som han har träffat under sina många år som barnläkare. När Lars H Gustafsson delger oss sin upprördhet över dagens "moderna" uppfostringsmetoder baserade på inlärningspsykologiska teorier är han särskilt bra. Jag känner igen hans tankegångar från boken Barnapappa som jag läste när mina barn var små. Kortfattat skulle man kunna summera det: "Barn är kompetenta och fullvärdiga människor, bara lite mindre än vi vuxna. Deras värde är lika stort som vårt men deras ansvar är betydligt mindre." När jag söker utgivningsår för Barnapappa (1991) upptäcker jag att författaren har en blogg som verkar uppdaterad. Den lägger jag genast till bland mina favoriter.

Julafton för fyra dagar sedan (nu med nya bilder)

Min svägerska dukade matbordet på julafton extra vackert.

Höstsonaten

Så är julen slut för denna gång. Maken och jag begav oss igår till Dramaten för att se Marie Göranzon och Maria Bonnevie i Höstsonaten. Minns när den kom som film med Ingrid Bergman och Liv Ullman. Källorna på nätet säger att det var 1978. Det är många år sedan. Jag såg den som ung och mina sympatier fanns helt och hållet hos dottern Eva (spelad av Liv respektive Maria). Nu är jag mer kluven och känner med den självupptagna modern Charlotte också. Marie Göranzon är fenomenal i både de stora och de små uttrycken. Det känns inte som om hon spelar teater. Hon bara är. Precis lika självklar när hon med rappa repliker berättar om sin nyinköpta kappa som när hon utan ord tar emot dotterns hatfulla beskrivning av sin barndoms mamma. En fin intervju med Marie Göranzon, som börjar med ett kort klipp från föreställningen, finns här. Ingemar Bergmans manus är fullt av stora ord och känslor. Det skulle vara roligt att läsa manuset till pjäsen/filmen i tryck, men jag tror inte att det finns utgivet. Några av de frågor jag lämnar föreställningen med skulle kunna formuleras så här: Kan någon äga sanningen? Går det att förlåta en människa som gjort illa? Vad är nåd?

Mitt Södertälje

Den 23:e december på kvällen stod jag och maken och sonen vid torget i Södertälje och väntade på bussen ut till julfirandet på landet. Det var massor av snö och nästan omöjligt att ta sig fram på trottoarerna. Även träden hade snö på sig och stod där vackra på kyrkogården. Jag kände mig hemma och ändå inte. Så där som det kan vara när man är på en välkänd plats, där man tillbringat många år av sitt liv, men som inte är lika välkänd längre. Det var i alla fall fint att stå där några minuter och blicka ut över S:ta Ragnhilds kyrka. Helgonet Ragnhild levde på 1100-talet och enligt legenden företog hon, liksom den heliga Birgitta, pilgrimsfärder till Rom och Jerusalem. Hon är ett passande skyddshelgen för en stad som Södertälje där många av invånarna kommer från länder öster om Medelhavet eller har föräldrar som gör det.

God Jul!

Vackert vinterljus

Utsikten från mitt arbetsrum tidigare idag.