7. Fröställningar - något av det mest fantastiska som finns

Illustration av Kaj Beckman i boken Blomstervandringar av Harriet Hjorth.

6. Litteratur till Historieätarna - Hedvid Eleonoras tid

Jag har läst massor av böcker som handlar om 1700-talet, men att hitta romaner från Hedvig Eleonoras tid (1654-1715) visar sig vara svårt. Därför blir det en roman som utspelar sig tidigare på 1600-talet, dvs under den tid trettioåriga kriget pågick, och en roman som bygger på ett konstverk från 1665.

I Saturnus tecken av Ulrika Kärnborg följer vi personerna runt Gustav II Adolf, Axel Oxenstierna och drottning Maria Eleonora. Även drottningens förtrogna och följeslagare Lisbeta finns med i berättelsen. När jag läser recensionerna så ser jag att det här är en bok som inte tagits så väl emot. Men jag tycker om den, och känner historiens vingslag. Oavsett om det är hemskheterna på slagfältet eller de dystra och fuktiga slottsgemaken som beskrivs. Men fler matskildringar hade sannolikt ökat trovärdigheten.

I Flicka med pärlörhänge av Tracey Chavelier skildras en pigas vardag i  1600-talets Amsterdam och en konstnärs (Johannes Vermeer) besatthet av att fånga skönheten. Kanske inte världens bästa roman - men den överfördes 2003 till en vacker film med Scarlett Johansen och Colin Firth i huvudrollerna.

Bild från Wikipedia.

Bild från imdb.

5. Fina konstutställningar

Det pågår just nu flera fina konstutställninar på Jönköpings länsmuseum. Smörlyckan är skapad av konstnäsrduon Peter Johansson och Barbrp Westing, och den visar konst från museets samlingar på ett fantasifullt och helt nytt sätt. Det är inspirerande att se alla olika konstnärliga uttryck från olika tidsepoker. På något märkligt sätt blir verken större när de presenteras med oväntat sällskap.

På spaning - en vandring bland konsten på museet öppnade förra veckan och är en mer traditionell konstutställning, men likväl spännande och väldigt varierande. Många konstnärer från olika tider presenteras även här. Det är snyggt hängt och tilltalande tematiserat. En favorit är Birgitta Anderssons (1938 - ) självporträtt Med röd basker.

4. Andra advent

Tillfällig "adventsljusstake" i mitt jönköpingshem.

3. Långfilmer på Svtplay

Passa på att ha filmfestival hemma i TV-soffan imorgon.

Just nu och några dagar framöver finns tre alldeles utmärkta långfilmer att se på Svtplay. Jag såg just Ida (2013) - en fantastisk film från 1960-talets Polen (apropå efterkrigstiden). Tidigare har jag sett både A serious man (2009) av bröderna Coen, en film man kan se inte minst för musikens skull, och den mycket välgjorda Much ado about nothing (2012), lika svartvit som Ida och med Shakespeares ord i helt modern miljö.

2. Litteratur till Historieätarna - efterkrigstiden

Ja, det blir ju Kristina Sandbergs tre böcker om Maj, förstås. Särskilt den andra delen Sörja för de sina, för att den utspelar sig just under efterkrigstident. Och nu har ju även I köket hos Maj - en hemmafrus bästa recept utkommit, vilket skulle kunna vara ett gjutet val. Men eftersom jag hellre vill hitta skönlitteratur som passar så väljer jag hellre Karin Wahlbergs båda böcker om människorna runt småstadslasarettet i fiktiva Ekstad. Båda utspelar sig under den sista, alldeles verkliga, polioepedemin i Sverige 1953.

Än finns det hopp (2013) och Livet går vidare (2015) är kanske inte lika utmejslade litterära upplevelser som Kristina Sandbergs trilogi, men de ger en utmärkt tidsskildring (åtminstone för oss osm inte var med när det begav sig) och innehåller gott om mat och en del kalas-scener. Dessutom ett stycke sjukhuskulturhistoria och en hel del typiska efterkrigstidshändelser, som t ex de första "charterresorna" med buss ner i Europa.

1. Min pappa Toni Erdmann

Efter att ha sett trailern är det lätt att tro att det här är en burlesk komedi. Men det är i grunden en mycket allvarlig film om vad som är viktigt i livet, t ex relationen till våra närmaste. Pappa Winfried/Toni klär ut sig och wallraffar i dottern Ines konsulttillvaro i ett multinationellt oljebolag i Rumänien. Hennes lyxiga och på många sätt världsfrånvända liv kontrasteras mot fattigdomen i Bukarest på ett stillsamt och okommenterat sätt. Bl a när Ines tittar ut genom fönstret i det överdesignade konferensrummet och vi ser människor i kåkstaden nedanför. Och när Winfried/Toni träffar arbetare på ett oljefält, ett av hans i filmen många oväntade och oförglömliga möten med människor. 

Tonis taffliga försök att nå fram till sin dotter, som han är övertygad om inte mår riktigt bra, och Ines bakvända försök att hitta sig själv, bär genom hela filmen. Efter nästan tre timmar tillsammans är det till slut som att skiljas från två riktigt goda vänner. Hej Toni och Ines, jag hoppas allt är bra med er!

(Läs om fler filmer på Juno film.)