Tora Vega Holmström, #004

 Tora Vega Holmström (1880-1967) växte upp på Folkhögskolan Hvilan i Åkarp mellan Malmö och Lund. Där fanns redan på 1870-talet kurser för kvinnor, vilket måste ha varit ganska unikt. Jag kan tänka mig att hennes föräldrar uppmuntrade sina barns självständighet och kreativitet. Tora Vega sågs tidigt som en begåvad konstnär och när hennes syster kontaktade Carl Larsson för att få råd om Tora Vegas konstnärliga utveckling svarade den berömde målaren att hon var en utmärkt konstnär men att hon hade en sak emot sig: hon var kvinna! Tora Vega fick studera på Valand i Göteborg och hade bl a Karl Wilhelmson som lärare. På utställning med hennes konst som jag såg på Malmö Moderna i somras fanns en målning av Karl Wilhelmson som heter Målarinnor och troligen föreställer Tora Vega och två av hennes konstnärskollegor. Den är fin. Ovan syns ett självporträtt.

Prins Eugen, #003

Till utställningen på Waldemarsudde som firar att det är 150 år sedan Eugen (1865-1947) föddes vill jag gärna hinna innan den stänger i maj. Prins Eugens Waldemarsudde var en av mina absoluta favoritplatser när jag var ung. Platsen gjorde ett starkt intryck på mig och att jag köpte ett vykort av den välkända tavlan Molnet som jag hade kvar i många, många år, tills det gulnade och gick sönder. Sedan dess har jag varit där många gånger och njutit av utställningar, slottsmiljön med sina många blommor och den vackra parken. I väntan på att få möjlighet att resa till Stockholm och gå på utställningen läser jag Per Svenssons intressanta artikel om Eugen - En radikal bland regenter.

Bilden ovan är ett porträtt av Eugen målat av David Tägtström (1894-1981). För mig utstrålar det en äldre människas visdom och jag brukar använda det när jag föreläser om utveckling i åldrandet.

Blogg100 2015, #002

För att gjuta lite liv i min gamla blogg så har jag bestämt mig för att anta utmaningen Blogg100, dvs att skriva ett inlägg om dagen i hundra dagar. Starten var igår (smygstart från min sida) och målgång blir någon gång i början av juni. Jag har inte räknat ut exakt datum. Jag deltog för två år sedan och tyckte det var väldigt inspirerande. Då startade jag 23 januari 2013 och skrev det hundrade inlägget 3 maj. Under kategorin #blogg100 finns alla inlägg samlade. Nu börjar jag med korta inlägg, och hoppas de blir lite längre så småningom.

Allt gott tills imorgon! Kom ihåg att vara snälla mot varandra i cyberrymden.

Två små paket, #001

Idag har jag turen att vara bjuden på två födelsedagskalas. Det är två små flickor som ska firas, den ena fyller två och den andra fyra. Jag är mycket nöjd med presenterna som jag har valt, och med paketen.

Blogg 100

För två år sedan deltog jag i Blogg 100, dvs hundra blogginlägg på lika många dagar. Nu är det snart dags för årets utmaning, med start den första mars. Jag har inte riktigt bestämt om jag ska delta i år, men om den här bloggen ska överleva måste något radikalt göras. Så kanske...

Husie mosse

Tack vare facebook-gruppen Fåglarnas Malmö har jag fått veta att Husie mosse finns. Det är en liten fågelsjö precis där stan tar slut i öster. Här tar böljande kullar och leriga åkrar vid. Själva mossen, eller snarare den grunda sjön, ligger lågt omringad av små skogsdungar. Första gången jag var där var det snö och jag fick se stjärtmesar för första gången samt rödvingetrastar och rödhakar i stor mängd. Andra gången var det nog för blåsigt för småfåglarna, men en häger landade i vattnet och två stora kritvita svanar putsade sina fjädrar. Drömmen är att få se kungsfiskare i Risebergabäcken som rinner genom sjön och stenknäck som ibland sitter högt upp i beståndet av ädelgranar.

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten

Mark Haddoks roman Den besynnerliga händelsen med hunden om natten har blivit teater. Det är en mycket bra och engagerande iscensättning av en spännande roman. Teater sagohuset i Lund har tillsammans med Helsingborgs stadsteater satt upp pjäsen, och den spelas i de båda städerna under våren. Visst finns det sådant som är mindre bra i den här uppsättningen, men det goda överväger och det var länge sedan jag blev så berörd och underhållen på teatern. Mycket är huvudrollsinnehavaren Gustav Bergs för tjänst. Han är Christopher Boone, 15 år, tre månader och två dagar, in i minsta lilla gest och ljudliga hummande. En verklig rollprestation! Läs mer om föreställningen i Sydsvenskans recension.