Åtta tecknade noveller

Fick en julklappsbok redan igår, och den var riktigt bra. Eftersom jag varit ledig idag och inte haft överdrivet mycket att göra så hann jag läsa den på förmiddagen. Pelle Forshed har tecknat och skrivit åtta noveller i serieform och samlat dem under titeln De anhöriga. Det handlar om människorna runt S:t Bodils hemtjänst - de anställda, de gamla och de anhöriga. Det handlar om "de många märkliga rutinerna" i vårdnadets och omsorgens vardag. De som är verklighet för många, men väldigt främmande för andra.

Med enkla serierutor, korta dialoger och kännedom om hemtjänstens vardag, både innifrån och utifrån, skildrar Pelle Forshed olika vardagliga händelser i hemtjänstlivet. För den som står utanför är det smått absurt. För dem som är mitt i det är det vardagliga dilemman som inte har någon enkel eller snabb lösning. Någon sådan presenteras inte heller, och därför blir det också så bra.

Adventskalendertid

Mycket läsa och skriva på arbetstid gör att både bloggen och läsning av skönlitteratur får stå tillbaka under december. Men snart stundar två veckors julledighet och då tänker jag att läsa och skriva ska innebära något helt annat än vad det gör på arbetstid. Nu är det i alla fall adventskalendertid och jag följer bl a de här:

Gissa boken. Karlstads stadbibliotek presenterar en ny bildgåta varje dag fram till jul. Finns även på instagram och twitter @karlstadsbibl.

Bokmania har en både rolig och läsintresseväckande adventskalender som hon kallar "en julkavalkad med författare, hattar och djur".

Konstpretton skriver i sina 24 "luckor" om Bästa filmer 2013.

Litteraturmagazinets julkalender är förstås för dig som gillar böcker.

Skelört som gör mig glad

Förmiddagspromenad i solsken och några plusgrader. Det är den andra december och hösten har ju, som vi alla vet, varit ovanligt mild och vacker. I en sluttning har skelörten fullkomligt tagit över och fortsätter det varma vädret dröjer det inte mer än någon dag innan de blommar om. Så blir jag glad över en art som jag knappast lägger märke till under sommarsäsongen.

Mannen utan riktning

 

 

Gårdagens teaterupplevelse började på en flygplats där alla avgångar har samma slutdestination - Helvetet. Det är sannerligen ingen gullig teaterresa som sedan följer, utan mer en obehaglig, otäck och äcklig upplevelse. Och ändå är den vacker. Det är lite förvirrande, faktiskt. Jag tror att jag kanske måste se den här föreställningen med Moomsteatern en gång till.

Musik, bildprojektioner, ljus, scenografi och skådespelare tar mig i alla fall med på en oförglömlig resa. Tur att de gör det varsamt, precis som jag på scenen ser Vergilius leda Dante med varsam hand genom helvetets kretsar. Musiken är för övrigt helt fantastisk. Komponerad av Jan-Erik Sääf och inspelad med Petri sångare och Musica vitae.  

Tyngden och nåden

Tyngden och nåden är titeln på en bok av Simone Weil (1909-1943), men det skulle också kunna vara en passande rubrik på en text om filmen Gravity, som jag såg häromkvällen.

Sommar och vemod

I Göteborgs konserthus foajé, mitt emot den livfulla gobelängen Melodier vid torget finns ett annat konstverk med ett helt annat temperament. Det är en fresco-målning av Otte Sköld som heter Folkvisan, uppförd 1937. Konstverket är målat direkt på väggen, drygt 9 meter långt och drygt 6 meter högt. Den andas verkligen nordisk sommar och vemod. Jag är inte så tilltalad av detta konstverk, men jag fastnar i detaljerna i blomsterängen (till vänster nästan utanför bilden ovan och på bilden nedan) med skogsstjärna, akleja, prästkrage, smörblomma, blåklocka, krollilja, vallmo, kråkvicker, kålfjärilar och trollslända. Har jag glömt någon?

En fantastisk funkispärla

Veckoslutet har jag tillbringat i Göteborg, bl a med kammarkonsert och räkmacka i Göteborgs konserthus foajé. Där njöt jag mest av den vackra byggnaden, trots både fin musik och goda räkor. Göteborgs konserthus stod färdigt 1935 och är en rikrig funkispärla. Byggnaden är välkomnande och inomhusmiljön är vacker och genomtänkt in i minsta krok att hänga kappan på. Dessutom lär det vara ett av de bästa konserthusen i världen, men det har jag ingen uppfattning om eftersom jag inte var inne i konsertsalen vid det här besöket.

De konstnärliga utsmyckningarna är också mycket fina. Inte minst gobelängen "Melodier vid torget" vars förlaga är gjord av Sven Erixon och som det sedan tog Barbro Nilsson och hennes sex "flinka väverskor" två år att tillverka. Det är ett enastående arbete och hur stor den faktiskt är framgår av bilden nedan. Någonstans läser jag att det är sveriges största väv och kanske stämmer det. Den är nära 59 kvadratmeter!