Ett hem

En gång ska jag ha en trädgård full av blommor som jag kan plocka in och sätta i vaser eller ge bort till vänner. Det ska definitivt växa luktärt i den trädgården. Men just nu är jag bara oändligt glad och tacksam över att jag har ett hem som jag tycker mycket om att bo i. Dock utan trädgård. Mina tankar om vad ett hem egentligen är och betyder för oss väcks när jag läser om tidskriften Fronesis nya nummer - Hemmet och bostaden, bl a om hemmet som livsstilsprojekt eller ouppnåelig dröm. 

Tematrio - tegelstenar

Jag är en långsam läsare och brukar därför undvika s k tegelstenar, som är veckans tematrio hos Lyrans Noblesser, så jag får lösa detta på mitt eget sätt.

1. Janet Frames En ängel vid mitt bord är egentligen en trilogi men finns sedan 2009 i en pocketsamlingsvolym med hela 848 sidor, och det måste ju betraktas som en tegelsten. I den ingår de tre delarna Till landet Är, En ängel vid mitt bord och Sändebud från Spegelstaden. Har du inte redan läst den, så gör det! Mina varmaste rekommendationer.

2. En annan trilogi som numera också finns i en samlingsvolym är Berättelsen om Nancy: Glasfåglarna, Mosippan och Nancy av Elsie Johansson. Tillsammans är de tre böckerna 789 sidor. Till viss del finns det likheter mellan dessa båda trilogier om en flickas och ung kvinnas uppväxt på Nya Zeeland (Janet Frame) och i Uppland (Elsie Johansson) under mitten av 1900-talet.

3. Hanne-Vibeke Holsts tre romaner Kronprinsessan, Kungamordet och Drottningoffret har inte utkommit i någon samlingsvolym och det är ju begripligt med tanke på att de tillsammans är på nära 1500 sidor. Drottningoffret (624 sidor) som jag läste senast, är intressant eftersom den skildrar en person som drabbas av Alzheimers sjukdom när hon samtidigt har en högt uppsatt position i samhället, i den här romanen Danmarks statsminister. Spänningsroman med innehåll, kan vara en bra karakteristik.

Sommarvandring längs Öresundsleden

I efterhand inser jag att det var Öresundsleden, etapp 8 (mellan Rydebäck och Castellet i Landskrona) som vi vandrade en lite gråmulen dag i början av augusti. Det är verkligen en vandring jag kan rekommendera. En lagom dagstur, relativt lättvandrad (förutom delvis backig och genom kohagar) och mycket vacker. Ven ligger ute i Öresund, på bilden ovan något lutande, som en följeslagare under hela den 13 km långa sträckan och naturen vid Glumslövs backar är sällsamt vacker. Bra förbindelser med pågatåget finns det också. Så på med vandringskängorna!

 

Konstrunda i København

Fredagens københavnsbesök gav två vitt skilda konstupplevelser - den fina utställningen Degas' metode på Glyptoteket (tyvärr sista dagen idag) och den retrospektiva utställningen med Roger Ballens fotografier i Nikolaj kirke. Dessutom fick jag möjlighet att umgås och samtala med dottern. Fint!

 

 Utställningen med Edgar Degas' (1834-1917) konst är både pedagogisk och snygg. Dottern och jag fascineras linjer, rörelser, bilder tecknade med kolstift och pastellkrita, målningar inspirerade av andra stora konstnärer och så förstås den fina statyn av en balettflicka som har sin hemvist på Glyptoteket och som jag beundrade vid mitt förra besök. Denna gång var hon placerad mitt i ett bronsmålat rum, utan glasbur men med en rund träsoffa omkring sig som hindrade besökarna att komma allt för nära.

 

 Utställningen med Roger Ballens fotografier är förstås något helt annat. Men som konstupplevelse är hans tablåer ändå en värdig motvikt till Degas tavlor. Bilderna är kraftfulla knytnävsslag i solar plexus. Jag förstår inte allt, även om jag förstår att de är symboltyngda. Jag tycker inte om allt, det är för obegripligt och stundtals alltför otäckt. Men jag berörs och omskakas, så jag tror inte jag är riktigt den samma när jag lämnar den gamla kyrkobyggnaden med anor från 1200-talet och beger mig ut i det ljumma duggregnet. Mer om Roger Ballens fotorgrafier finns här.

Sensommarsöndag i Jägersborg Dyrehave

För mig som kommer norrifrån är landskapet i Dyrehave som i en saga - de böljande ängarna som sträcker sig ner mot det blå Öresund, de många (lite för tjocka) hjortarna med sina jättehorn, Eremitaget på den högsta kullen, de enorma bokträden... I sensommarsolen gjorde vi som massor av köpenhamnare, dvs promenerade i Dyrehaven. Från tivolit Bakken i söder till den gamla hantverksbyn Raadvad i norr. Här, i fonden på övre bilden, kan trötta fötter vila och hungriga magar få mat på kroen.

I sydvästra hörnet, nära Klampenborgs galoppbana, finns Ordrupgården med sitt gamla hus (ovan) med samlingar av 1800- och 1900-talskonst och sin moderna tillbyggnad med tillfälliga utställningar. Vid gårdagens besök upptäckte vi även Finn Juhls hus (nedan) där de smäckra möbelklassikerna visas i sitt rätta sammanhang. Ett vackert och genomtänkt hus med spännande konst på väggarna. Helt klart värt ett besök, om du har vägrna förbi.

Sommarläsning

Veckans tematrio är ganska enkel men samtidigt väldigt rolig. Jag tror det kommer bli en stor variation bland inläggen hos dem som väljer att berätta om tre bra sommarläsningsböcker. Här kommer mina:

1. Där jag kommer från - Kriget mot förorten av Per Wirtén handlar om förorten och "gammelstaden". Den är välskriven och intressant och det är roligt att följa författarens vandring i Stockholms södra förorter, som är både hans uppväxtmiljö och platsen där han bor som vuxen. Men det är också en bok som utmanar mina föreställningar om vad förorten är för något och att innerstaden skulle vara så mycket "finare". Den öppnar mina ögon för allt det som finns runtomkring mig i staden där jag bor. Plötsligt ser jag tomrum och skräpmark med helt nya ögon. Hela staden behövs och existerar tillsammans.

2. Alltings början av Karolina Ramqvist griper tag i mig, inte för att den är så rolig att läsa utan snarare för att den är så skickligt skriven. Saga, som är typ 18-19 år under 1990-talet, skildras inifrån medan jag som läsare lite medlidsamt skakar på huvudet, ser henne utifrån och tänker "lilla gumman". Samtidigt blir samhället och dess maktstrukturer, inte minst de patriarkala, svidande tydliga. Som sagt, mycket skickligt. Och vore jag litteraturvetare med all tid i världen skulle jag vilja göra en jämförande analys av Ramqvists Alltings början och Knausgårds Min kamp, 1.

3. Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk är också otroligt välskriven och intressant läsning. Kanske inte så förvånande och nytt, men en viktig påminnelse om vad som är viktigt här i livet. Och en bok som jag vill att både sonen och dottern ska läsa. Jag har inte sett tv-programmet Min sanning med Nina Björk, men jag ska passa på att göra det medan det finns kvar på svtplay.

Bebådelsebild

Det här fina glasfönstret finns i Sankta Maria kyrka i Malmö. Det är skapat av Bo Beskow, som även är konstnären bakom glasmålningarna i Skara domkyrka. De har jag ännu inte sett, men jag tycker det här fönstret och de sju små kvadratiska fönstren i Sankta Maria kyrka, som skildrar skapelsen, är väl värda ett besök. Just denna bebådelsebild är både väldigt typisk och lite annorlunda. Ängeln Gabriel kommer med en blomma (oftast vit lilja), han håller upp sin hand, Maria tar emot hans ord och begrundar dem i sitt hjärta, hon bär blå klänning. Det som är annorlunda är att hennes (kommande) runda mage är tydligt markerad. Jag tror inte Bo Beskow gjorde så av en slump.