Det finns platser och så finns det platser

Så här års är många platser vackra, men det finns ändå vissa platser som är ännu vackrare. Som alltid är vackrare.  Som bäst beskrivs som paradisiska. För mig är stranden mellan Knäbäckshusen och Stenshuvud en sådan plats. Och skogen på Stenshuvud, och ängarna och skogsbackarna några hundra meter upp från stranden. 

I både lördags och söndags promenerade jag där. I den mjuka varma sanden med de slätslipade runda stenarna och på de mjukt sviktande skogsstigarna. I solskenet på stranden och i den växlande trädskuggan i skogen, med ramslöken i grönvita, starkt doftande mattor längs den porlande bäcken. Och inte minst, vid den blommande orkidé-ängen mellan stranden och Naturum vid Stenshuvud. Är du i närheten? Passa på att åka dit just nu och lär dig skillnaden mellan ängsnycklar och Sankt Pers nycklar. Där blommar ett överflöd av de båda arterna.

Hembygdsläsning

Lyrans tematrio den här veckan handlar om hembygdsläsning. Vi som antar utmaningen får tolka ordet hembygd som vi själva vill och jag kommer genast att tänka på många författare som skildrat min barndoms hembygd, Sörmland, inte minst Kerstin Ekman i romatetralogin Kvinnorna och staden. Men eftersom jag nyligen flyttat till Skåne så väljer jag istället tre författare från min nya hemstad Malmö.

 

1. Kristian Lundberg (1966 - ) är som Malmö-skildrare ett självklart val. Senast läste jag hans En hemstad, men jag har också under de senaste åren läst Och allt ska vara kärlek och Yarden. Yarden såg jag en utmärkt iscensättning av i höstas på Malmö stadsteater. Som Malmö-skildrare är Kristian Lundberg ett självklart val, men alla tycker inte om hans poetiskt korthuggna språk.

 

2. Amanda Svensson (1987 - ) debuterade 2008 med Hey Dolly, men det är hennes andra roman från 2011 som jag främst tänker på, Välkommen till den här världen. Den utspelar sig i Malmö och København, vilken också kan betraktas som en del av min nya hembygd. Amanda Svensson minns jag dock främst för hennes egensinniga och självständiga språk. En mycket läsvärd författare.

 

3. Hjalmar Gullberg (1898 - 1961) kan jag inte påstå att jag läst i någon större utsträckning, men  dikten Till en näktergal i Malmö dyker upp då och då. Den finns på Spotify, fint tonsatt och sjungen av Östen Warnerbring (1934 - 2006), ytterligare en f d malmöbo. På Malmö stads hemsida hittar jag en förteckning över böcker både av och om Hjalmar Gullberg, och kanske finns det någon av hans samlingar i makens och min poesihylla.

En favoritplats

Hittade två skatter

Eftersom jag nu hamnat i biografi-åldern så tog jag en ordentlig titt i min egen bokhylla och hittade dessa två skatter på dryga femhundra sidor var, inköpta på bokreor för flera år sedan. Solägget - Fantasi och verklighet i Elsa Beskows konst har jag läst ungefär till hälften och minns att jag tyckte mycket om. Boken om Tove Jansson har jag knappt ens öppnat. Tror jag ska börja med den. Säkert passande sommarläsning.

Det kommer mera...

Idag har jag skrivit om Laurence anyways på Juno film.
Imorgon planerar jag att skriva antingen om en roman om Ellen Key eller om biografiåldern.

Karibacka och ängsull...

Bussresan genom de småländska skogarna idag är, till skillnad från annars, underbar. Försommaren är så vacker som bara en klarblå försommardag med lite kyliga vindar kan vara. Allt är olika nyanser av grönt och solljuset. I skogsbackar och dikesrenar blommar de alla - ...klöver och timotej, karibacka och ängsull och blyga förgätmigej, blåklockor och violer..... Känner ni igen refrängen som börjar med: Midsommarnatten plockar jag... osv? Karibacka är f ö ett dialektalt namn för rölleka och ska egentligen uttydas "Kajsa i backe".

Berätta om tre svenska favoritförfattare!

Bokbloggaren Lyran utmanar med tematrio, denna vecka tre svenska favoritförfattare.
Här är min trio:

1. Kristina Sandberg (1971 - ) som bl a skrivit böckerna Att föda ett barn och Sörja för de sina om Maj och hennes liv under 1940- och 50-talen. Psykologiskt trovärdig, inre monolog och massor av tidstypiska detaljer. Om en svunnen tid som kanske inte är så svunnen. Otroligt välskrivna men också ganska sorgliga böcker.

2. Birgitta Trotzig (1929 - 2011). Under 1980-talet läste jag och fascinerades av Birgitta Trotzigs böcker. De står i bokhyllan och väntar på att omläsning. Jag tror de kommer fascinera mig lika mycket nu, men på ett annat sätt. Mest längtar jag efter att få återläsa Dykungens dotter, som jag har starka minnen av.

3. Emelie Flygare-Carlén (1807 - 1892). När jag läste Rosen på Tistelön för ett par år sedan förvånades jag över hur "modern" denna gamla roman är, både till innehåll och form. Spännande om mänskliga relationer och vad som är drivkraften i våra liv. En verklig klassiker! Nu är det snart dags att läsa Ett köpmanshus i skärgården av samma författare.