Konst av vardagliga småsaker #088

Tara Donovan gör konst av sådant som kan finnas i ett hem, t ex sugrör, knappar, synålar och tandpetare. Hon använder en otrolig mängd av dessa vardagliga småsaker och sätter samman dem till helt nya föremål och former. Det är svårt att veta vad det blir. Kanske en urgammal stalaktit, badskumsbubblor, fantasifulla koraller och mjuka moln. Det är kreativt, men också massor av precisionsarbete. Just nu visas både utställningen Pop Art design och Tara Donovans konstverk på Louisiana. Om du, liksom jag, blir trött på popkonstens släta och endimensionella yta så erbjuder Tara Donovan med sin konst olika material och textur, ljusspel och skuggor, former och fraktaler.

Statistik #087

När jag kollar statistiken för den här bloggen är det ett inlägg som har i särklass mest enskilda "sidvyer", dvs som flest personer har hittat till och förmodligen läst, och det har rubriken Världsberömd kyrka och handlar om S:t Petri kyrka i Klippan (som jag f ö nämnde häromdagen). Därnäst kommer ett inlägg om Wanås skulpturpark. På listan över de mest lästa inläggen ser jag att både nummer tre och nummer fem handlar om döden - En sista hälsning och Tänker du ofta på döden? Och på fjärde plats återfinns en raritet, Lyckoklövern. 

Igår #086

På väg hem. Straxt norr om Helsingborg. Gråvädret lättade och solen bröt igenom molnen i väster. På åkern har grödan börjat växa. Träden är snygga konturer mot himlen. Snart hemma.

Söndagsloppis #085

Varje söndag fram t o m 29 september är det loppmarknad på Drottningtorget i Malmö. Det går säkert att göra fynd där, men jag är alltför otålig för att orka leta bland alla grejer och människor. Men en solig söndag kan det säkert vara fint att sitta på Dolce Sicilias uteservering och titta ut över folkvimlet medan den goda glassen smälter.
(Jag brukar varken ägna mig åt glassätning eller reklam, men Dolce Sicilia är ett undantag. Förutom glassen, som verkligen är mycket god, så finns det även möjlighet att köpa god färsk pasta där.)

Östra kyrkogården #084

Östra kyrkogården i Malmö skapades av arkitekten Sigurd Lewerentz under åren 1916 till 1975. Det är nog inte fel att säga att det är hans livsverk, med S:ta Birgittas kapell från tidigt 1920-tal till blomsterkiosken från 1969. Kapellet på bilden ovan heter S:t Knut och är från 1940-talet. Jag har länge velat promenara på Östra kyrkogården och igår, med soldis och sommarvärme, var det äntligan dags. Det var en upplevelse, och även om jag inte vet om jag uppskattar alla delar så kommer jag alldeles säkert tillbaka. Inte främst för det strikt formade, som t ex vägen nedan med sina tuktade och sammanväxta träd, utan snarare för miljön som helhet och Hohögsåsens artrika flora.

Sigurd Lewerentz (1885-1975) är en av Sveriges internationellt mest kända arkitekter. Han har bl a skapat Markuskyrkan i Björkhagen och S:t Petri kyrka i Klippan.

Äntligen lite utsikt #83

Jag saknar utsiktspunkter i Malmö och samlar på dem jag kan finna. Högskolebiblioteket högst upp i Orkanen är ett utmärkt och alldeles gratis alternativ. Turning torso är dock svårt att ta sig upp i om en inte är speciellt inbjuden. Av en händelse fick jag häromdagen reda på att det går att åka högst upp i Kronprinsen, till restaurang Översten. Där går det att äta brunch eller lunch eller middag, men jag nöjde mig med att beundra utsikten över staden och fick betala tio kronor för det. Det var det definitivt värt. Men hissen upp till våning 26, som verkar vara kvar sen huset byggdes i början på 1960-talet, kan jag inte att rekommendera till den som lätt drabbas av klaustrofobi.

Ett svårt språk #082

Så har jag äntligen börjat läsa Jeanette Wintersons Varför vara lycklig när du kan vara normal? Titeln är fanatstisk och själva boken griper tag i mig. Den är verkligen mycket bra. Författaren för bl a ett intressant resonemang kring lycka och att vara lycklig är inte alls samma sak som att sträva efter lycka. Och så skriver hon om ordens sprängkraft. Så bra att jag måste citera.

Så när folk säger att poesi är en lyx, eller ett val, eller något för den bildade medelklassen, eller att den inte borde läsas i skolan eftersom den är irrelevant, eller någon annan av de konstiga och idiotiska saker som sägs om poesin och dess plats i våra liv, misstänker jag att människor som framför dessa åsikter har haft det ganska lätt i livet. Ett svårt liv kräver ett svårt språk - och det är det som poesin ger oss - ett språk som är kraftfullt nog att säga som det är.
   Det är inget gömställe. Det är ett hittställle.