En färgrik oktoberlördag

Jag övar på att vara skåning. Härom lördagen övade jag i Skanör-Falsterbo. Det var en fantastisk oktoberdag, med strålande sol och hög klarblå himmel. Det blåste rejält, så det kändes skönt med mössa i motvinden. Men på stranden, med vinden i ryggen, var det varmt. Naturens färger var vackra. Det blågrågröna havet med sjögräset i vågorna, den beigegula stranden, de brunsvarta vissna skräpporna (eller vad det nu var för ört som stod kvar på stranden som bruna, lurviga spröt), det vitgröngula gräset, alla vresrosorna med fortfarande djupgröna blad och röda nyponprickar i de sticksiga buskagen. Och till det de färgglada badhytterna.

En annan bra Almodóvar-film

Nu har jag sett en till bra Almodóvar-film som jag inte sett förut. Köttets lustar heter den och jag har skrivit om den här.

Två bra Almodóvar-filmer

Och igår såg jag två bra Almodóvar-filmer som jag skrivit om på Juno film - Tala med henne och Kika.

En annan film

Jag fortsätter med lite mer filmbloggande. Läs här vad jag tycker om The future av Miranda July.

En mycket absurd film

Idag länkar jag till Juno film, där jag skrivit om Den siste mammuten.

Jo, det var en annan sak...

... jag skulle skriva, men så kom fest i varda'n-bilden emellan.
Jag tar lite bloggpaus ett tag. Kan inte säga hur länge. Men jag återkommer.

Allt gott!

Fest i varda'n

Har jag skrivit om det fantastiska uttrycket "fest i varda'n" förut? Jag minns faktiskt inte. Och det spelar kanske inte så stor roll eftersom det är så väldigt bra. Det var lille G som då kanske var fem år och som sa till sina föräldrar en alldeles vanlig vardagskväll om hösten: Mamma, pappa, vi kan väl ha fest i varda'n!? Det som han då åsyftade var en skål med glass toppad med strössel och chokladsås. Jag tänker snarare på ett glas bubbel och något salt och gott att tugga på till det. Som på bilden från i somras, när maken hade tillverkat fantastiskt tilltugg av det som fanns i kylskåpet på landet.