fredag 22 juni 2012
Dunkehallaån
En fantastisk promenad genom Stadsparken och upp för branten, förbi Mariebovallen och genom villaområdena, för att sedan följa Dunkehallaåns fall från Prostkvarnsdammen och ner mot Vättern. Massor av forsande brunt vatten och här och där en liten damm med lugnvatten, sel. Längs ån är växtkraften enorm. Vi vandrar under slideört och mellan pestskråpens blad, som i ett djungellandskap. Mycket blomster i midsommartid och öronbedövande brus av forsande vatten. Såsmåningom kommer vi ner till Vätterstranden efter en mäktig och upplevelserik försommarkvällspromenad. Rekommenderas!
tisdag 19 juni 2012
En berlinpärla
Längtar du efter storstadssemester men vill samtidigt ha lite lugn och ro? Då är det perfekta stället att bo på i storstaden Berlin Hotel Fridenau, i stadsdelen med samma namn. Med S-bahn tar det tio minuter från Friedrischstraße och sedan några minuters vacker promenad på de gröna gatorna.
Hotellet är litet och familjärt och kallas även Das Literaturhotel. När jag var där första gången i december 2010 var det författarafton med Christa Wolf i Biedermeiersalongen. Om jag hade varit lite modigare hade jag bett om autograf. Nu är det för sent, Christa Wolf dog i december i fjol. När jag var där för drygt en vecka sedan var det frukost i trädgården som gällde. Och koltrastsång tidigt om morgnarna.
söndag 17 juni 2012
Lärkorna över Tempelhof
Förra veckan tillbringade jag några somriga dagar i Berlin tillsammans med min familj. En av dagarna promenerade vi på den f d flygplatsen Tempelhof som håller på att förvandlas till en gigantisk park. De kilometerlånga landningsbanorna passar bra för träningscyklister och rullskridskoåkare. För oss som gillar att flanera i långsammare takt är ängarnas artrikedom och fågelliv mer inspirerande. Tänk att mitt i den stora staden Berlin både få höra och se lärkorna drilla över fälten!
Den övergivna nöjesparken
Det hade kunnat vara titeln på en barnbok full av bilder på övervuxna karusellhästar och fallfärdiga bergochdalbanor. Men det är alldeles "på verkligheten", som mina barn sa när de var små. Spreepark ligger i sydöstra Berlin, nära floden Spree och S-bahnestationen Plänterwald. Det var en fullt fungerande nöjespark fram till 2001, även om förfallet långsamt började redan när muren föll 1989. Fram tills nyligen sedan var detta förbjuden mark. Men förra veckan när sonen lotsade mig och resten av familjen hit i tron om att vi bara skulle kunna kika genom gallret, visade det sig att några entusiaster öppnat upp parken och oljat upp det gamla lilleputt-tåget. För en billig penning fick vi en fantastisk åktur runt hela den stora parken. Att bara drygt ett decennium har förflutit sedan människor roade sig här är svårt att förstå. Naturen har tagit över det som en gång var åkattraktioner och glasskiosker, och det hela liknar mest en veritabel djungel. Ett spännande och annorlunda utflyktsmål i Berlin.
(Klicka på bilderna så de blir större och syns bättre.)
torsdag 14 juni 2012
Om konsten att titta på konst
Jag har tillbringat några inspirerande dagar i Köpenhamn, på den 21:a Nordiska kongressen i gerontologi. En av föreläsarna, Michael Bird, berättade om en studie i samarbete med National Gallery i Canberra, Australien, där personer med demens fick samtal om konst tillsammans med konstpedagoger. Deltagarna blev mycket engagerade och en man med stora svårigheter att tala (och som tidigare hade varit lärare i konst) kunde plötsligt beskriva ett konstverks komposition och konstnärens bakomliggande intentioner. Han pratade om detta i flera minuter.
Konstvisningarna uppskattades av deltagarna som var mycket engagerade och kände sig intelligenta, men hade knappast några kvarstående effekter. Trots detta upplevdes de som mycket meningsfulla av både deltagare, vårdgivare och konstpedagoger. En vårdgivare konstaterade att "du gör det för stunden". Och konstpedagogerna lärde sig att fokusera på upplevelsen och att inte vara så inriktade på fakta när de visar konst.
Se där - vi lär av varandra.
Konstvisningarna uppskattades av deltagarna som var mycket engagerade och kände sig intelligenta, men hade knappast några kvarstående effekter. Trots detta upplevdes de som mycket meningsfulla av både deltagare, vårdgivare och konstpedagoger. En vårdgivare konstaterade att "du gör det för stunden". Och konstpedagogerna lärde sig att fokusera på upplevelsen och att inte vara så inriktade på fakta när de visar konst.
Se där - vi lär av varandra.
tisdag 12 juni 2012
En liten paus
En liten paus vid detta vatten i Köpenhamn just nu. Återkommer snart med några berlinupplevelser från förra veckan. Tills dess - allt gott, kära läsare.
söndag 3 juni 2012
En mulen försommarkväll
Mycket regn, kyla och mulna kvällar har det varit den senaste tiden. Men det hör liksom försommaren till att frysa lite på kvällpromenaden bland blommande syréner och fågelkvitter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
