Om konsten att titta på konst

Jag har tillbringat några inspirerande dagar i Köpenhamn, på den 21:a Nordiska kongressen i gerontologi. En av föreläsarna, Michael Bird, berättade om en studie i samarbete med National Gallery i Canberra, Australien, där personer med demens fick samtal om konst tillsammans med konstpedagoger. Deltagarna blev mycket engagerade och en man med stora svårigheter att tala (och som tidigare hade varit lärare i konst) kunde plötsligt beskriva ett konstverks komposition och konstnärens bakomliggande intentioner. Han pratade om detta i flera minuter.

Konstvisningarna uppskattades av deltagarna som var mycket engagerade och kände sig intelligenta, men hade knappast några kvarstående effekter. Trots detta upplevdes de som mycket meningsfulla av både deltagare, vårdgivare och konstpedagoger. En vårdgivare konstaterade att "du gör det för stunden". Och konstpedagogerna lärde sig att fokusera på upplevelsen och att inte vara så inriktade på fakta när de visar konst.

Se där - vi lär av varandra.

En liten paus

En liten paus vid detta vatten i Köpenhamn just nu. Återkommer snart med några berlinupplevelser från förra veckan. Tills dess - allt gott, kära läsare.

En mulen försommarkväll

Mycket regn, kyla och mulna kvällar har det varit den senaste tiden. Men det hör liksom försommaren till att frysa lite på kvällpromenaden bland blommande syréner och fågelkvitter.

Modevisning

I lördags fick jag och många andra uppleva en modevisning med kläder designade av textileleverna vid Åsa folkhögskola. Det hela gick av stapeln utomhus, under redan utblommade äppelträd och med nyklippt gräsmatta som catwalk. Efteråt fångade jag en av de kreativa eleverna, som både designat och sytt kläderna.

Kapad kropp

Just nu pågår fotoutställningen Kapad kropp utanför Högalidskyrkan i Stockholm. Om du har ett behov av en dos livsglädje är det bara att gå uppför backen till kyrkan med de två tornen. Och där under stora, snart blommande, kastanjer finner du Elisabeth Ohlsson Wallins fotografier. Det är en vacker och djupt mänsklig utställning om livets förluster och dess glädje. Livstillfredsställelsen hos de människor som av olika skäl fått delar av sin kropp amputerad går inte att ta miste på. En äldre kvinna som tvingats lära sig gå nytt med sin benprotes tycker att det är tur att hon har en stor trädgård att träna i. Och mannen på bilden nedan kan använda sin fot på ett mycket praktiskt sätt...

På bilden nedan ses Gloria Owusu:

Jag fick skelettcancer för fyra år sedan. Förutom att ta bort ena benet så opererade de också bort min ena äggstock. Den hade tagit stryk av behandlingen. Läkarna sa att jag bara hade tre procents chans att bli gravid.

Rödblära och styvmorsviol

En vacker vår- eller försommarpromenad på Djurgården i morse blev en botanisk och ornitologisk exkursion. Förutom att lyssna på näktergalarna som gol i lundarna så betittade vi hägrarna i isbladskärret som boade. För en häger är det ingenting att flyga till de stora nackaskogarna tvärs över inloppet till Stockholm för att hämta ett par pinnar till sitt bo. Snygga är de också när de flyger iväg med långsamma vingrörelser och benen utsträckta som en tåspetsdansös, fast rakt bakom kroppen. Delar av blomsterprakten syns på bilderna, men det fanns även gott om förgätmigej, ängsbräsma och mandelblom, som är en av mina favoriter. Och många, många andra.

Näktergal på östra Djurgården

(Det är mest ljudet som är av intresse.)