Hemma?

Den här veckan reser jag från storstadens larm till lugnet och fågelkvittret på den sörmländska landsbygden, och sedan vidare till regionstaden där jag arbetar, för att så småningom hamna i Skånes nordvästra hörn. Så inser jag att när veckan är slut så kommer jag att ha bott på fyra olika platser. Bara en av dem är mitt hem, men jag känner mig hemma på de övriga tre också, på lite olika sätt. Undrar, som så många gånger förr och precis som Kristina från Duvemåla. "Hemma, var ligger det nånstans?"

Rara älsklingar

Nu blommar mina enkla, vita pelargonior. Jag har haft dem i många år, och de är mestadels ganska spretiga och kanske inte så vackra. Men när de blommar är alla brungula blad och gängliga stänglar förlåtna. Jag har svårt att tänka mig en vackrare krukväxt.

Teckning: maken



Gamla gjuteriet och vikten av ett passande nyckehål

Igår hade jag turen att bli både guidad i Högskolebiblioteket i Jönköping och få en litteratursök-genomgång av en av bibliotekarierna. Hon berättade för mig att sedan 1997 har antalet papperstidskrifter som biblioteket prenumerar på minskat från 1500 till 300. Men det betyder ingalunda att antalet tillgängliga tidskrifter är färre än tidigare, bara att flertalet nu finns on-line.

Men det jag vill berätta är att Högskolebiblioteket är inrymt i en före detta mekanisk verkstad där bl a 31 ångbåtar byggdes under åren kring förra sekelskiftet. Verkstaden var i bruk ända fram till 1992, innan den byggdes till och omvandlades till bibliotek. Kopplingen mellan dåtid och nutid är fint fångad i arkitekturen, med de vackra gamla tegelväggarna och jättetraversen i taket som samspelar med luft, ljus och modern teknik. Och alla böcker, förstås. Arkitektfirman som på 1990-talet vann tävlingen om Högskolebibliotekets utformning valde att ge tillbyggnaden formen av ett nyckelhål. En bra och tydlig symbolik. Biblioteket är nyckelhålet till kunskapen. Två av fackhögskolorna i Jönköping, Handelshögskolans och Tekniska högskolans byggnader, formar tilllsammans en nyckel. Men vad är den nyckeln egentligen värd om det inte finns ett nyckelhål som den passar in i?

Aurora

I lägenheten där jag tillfälligt bor finns många möbler och saker som jag inte själv skulle ha valt. Men det finns också en sak som jag gärna skulle vilja äga och som jag är glad över att få vila ögonen på när jag jag nu bor där. Det är Lisbet Jobs fina tygtryck Aurora. När jag tittar på det roar jag mig med att försöka hitta de många olika blommorna som finns avbildade. Akleja och gullviva, maskros och smultron, styvmorsviol och smörblomma, liljekonvalj och humleblomster, rödklöver och jättebjörnloka....

En annan glänta

Under några månader för snart tre år sedan försökte jag mig på bloggandet under sammma rubrik som denna och med ett liknande innehåll. Plötsligt när jag sökte efter något på bloggen kom "den gamla" upp och jag fick möjlighet att läsa mina inlägg som jag hade glömt. Kanske vill du också göra det? En annan glänta finns här

Gullpudra och skogsbingel

Dagens vårliga promenad i jönköpingstrakten lät mig upptäcka både gullpudran och skogsbingeln. Jag är glad över att jag fick syn på dem och kan lägga ytterligare två arter till mina botanik-kunskaper.

Gullpudran var inte svår att upptäcka. Den blommade som små lysande gröngula mattor i en öppen lövskogsmark, nära en bäckravin. Men utan Barnen i Bullerbyn hade jag inte haft något namn för dem. Jag har inte sett denna sparsamt förekommande blomma i verkligheten tidigare. Men ska det vara nånstans så passar det ju bra just i Småland.

Skogsbingeln växte överallt, men var ändå så oansenlig att jag lätt hade kunnat missa den. Här hjälpte mig fjolårets promenad med svägerskan och svågern på Kinnekulle. På något sätt liknade frodigheten och de stora lövträden naturen på Kinnekulle, och jag mindes hur ymnigt skogsbingeln växte, att den var Carl von Linnés älsklingsväxt och att blommorna (som förstås var överblommade i somras) skulle vara små och oansenliga (de finns f ö på våra hundralappar. Giftig är den tydligen också, så jag har tvättat händerna noga efter min exkursion.

Förutom glädjen i att upptäcka och lära mig något nytt, gläds jag också åt de fantastiska namnen - gullpudra och skogsbingel. Det låter som namn i en saga.

Två olika former

Högalidskyrkans norra torn och urnlund.