Gissa löven i Svedmyra

På Svedmyra tunnelbanestation består den konstnärliga utsmyckningen av starkt uppförstorade löv från de i Stockholm vanligen förekommande lövträden. De är vackra att titta på och inbjuder dessutom till ökad kunskap. För helt lätt skulle det inte vara att peka ut alla trädens löv utan deras namn. Har ni t ex tänkt på hur lika lind, hassel och alm är, om man bara ser deras löv inte själva träden? Och för hur många av oss är det självklart hur t ex oxelns löv ser ut?

Nu när jag skriver detta inser jag att det till största delen är ett uttryck för min längtan efter vårens lövsprickning. Men redan nu kan den uppmärksamme se att lövträdens grenverk börjar skifta i färg. Och i väntan på att de ska börja grönska kan du och jag åka runt i Stockholms tunnelbana och beskåda konsten på stationerna med hjälp av den här förträffliga guiden. Och den här, där du kan söka direkt på din station eller bussterminal.

Popstad Lund

Mellan åren 1971 och 1996 var Lund en musikstad, och nu pågår en utställning på Kulturen i Lund som speglar dessa musikår. Kanske spännande för den som var med, men känns märkligt dammigt för att vara så pass samtida. Kanske är det svårt för oss att värdera vår egna livstid som historisk tid. Men foton, kläder, möbler, mat osv är mossigt antikverat, medan musiken förstås fortfarande lever. Och är du vansinnigt intresserad av musikrörelsen under 1970-talet och musik- och konsertlivet i Lund under 1980- och 1990-talen, är det säkert en perfekt utställning med all sin detaljrikedom. Roligast känns ändå den scen som kan bokas under Kulturens öppettider och där du själv kan vara din egen popstjärna.

Ynglingen och flickan

Om du har vägarna förbi Stureplan i Stockholm innan 16 mars så kan du passa på att slinka in på Åmells konsthandel och titta på den här fantasifulla akvarellen av Nils Dardel. För att komma in genom den låsta porten måste du ringa på dörrklockan, men alla är välkomna, inte bara de med ett par miljoner eller några hundra tusen för konstinsköp på bankkontot. Ja, alla konstverk på utställningen är till salu.

Här finns tavlor målade i början av 1900-talet av konstnärsgruppen De 8, med bl a Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald. Och mest färgglad och speciell är nog Sigrid Hjerténs målning av Isaac Grünewald sittandes i solstol rökandes pipa. Den hade jag köpt om jag hade haft de där miljonerna. Utställningen har tillkommit för att det är hundra år sedan gruppen De 8 anordnade en gemensam utställning för att presentera ett helt nytt måleri för den svenska publiken. Det gemesamma för dem alla åtta var att de i olika perioder hade studerat hos Henri Matisse i Paris.

Ynglingen och flickan här ovan väcker mitt intresse för att det är en så symbolladdad bild. Apan, Barnet, Ugglan, Hjorten - och så det unga Paret, vars blickar ger intryck av en maktkamp. Vilka är de? Vilken är deras kamp? Vad har hänt innan? Vad händer sedan? Jag vet inte, och jag vet inte om jag vill veta. Men det är en bild som dröjer sig kvar och som ger utrymme för fantasin.

Den här extra dagen på året

... sitter jag i solen i mitt vardagsrum och försöker fokusera på dagens arbetsuppgifter. Det är inte lätt för längtan ut är stark och tankarna far runt som flipperkulor i skallen. Hit och dit. Ingen ordning. Fick precis veta att ytterligare ett litet barn är fött och tänker på alla som för första gången blir föräldrar. Vilket under! Och vilken underlig känsla det är. Så stor och ogripbar. För att inte tala om de små som kommer till världen. Tråkigt att vi inte riktigt kan minnas det ögonblicket. Eller är det tur, kanske?

"Tiden finns där vi är"

Jag har precis tittat på K Special om fotografen Hans Gedda. En fin dokumentärfilm om en skicklig porträttfotograf. Men är det inte lite överdrivet att kalla filmen om honom Geniet från Flen? Jag menar, han kan väl vara en utmärkt fotograf utan att behöva vara ett geni. I filmen framstår han mer som en alldeles vanlig människa, men med en särskild begåvning att fånga människor på bild. Han resonerar och reflekterar över sitt liv och sina val i livet, på ett sådant sätt som jag tror att många människor gör när de blir lite äldre. Hans resonerande och de många kvadratiska porträtten i svart-vitt som visas under filmen, är behållningen. Inte hans eventuella genialitet. Detta skriver jag inte för att förringa hans fantastiska fotografier. Han är verkligen en utomordentligt skicklig fotograf. Och en ganska vanlig människa.

Livet är bara ett kort andetag, säger Hans Gedda, och samtidigt spelar och sjunger Weeping Willows Tiden finns där vi är. Och det är ju något att ta till sig, oavsett vilka vi är och vad vi gör i livet.

Åldrade skönheter

Kommer hem till min bostad efter några dagars bortavaro och möts av de här raringarna. Jag kan  inte förmå mig att slänga ut dem, utan låter dem vissna och dö i frid. Än är det mycket liv kvar och jag kan inte tycka att de är mindre vackra nu än de var när jag for hemifrån.

Dagens bästa illustration

... dyker upp på en av husfasaderna vid Birger Jarls torg på Riddarholmen i Stocksholm. Frågan är vad som förfular det offentliga rummet, och vad som förfinar det. Heja alla street-smarta konstnärer!