Tack för kaffet!

Idag är det Tacksägelsedagen. Även om inte varje dag känns som en gåva så finns det mycket i livet att vara tacksam för. För min del handlar det, som så ofta, om naturens skönhet och samtal med människor jag känt sedan länge eller möter för första gången. Denna dag brukar kyrkorna vara överlastade med naturens gåvor. Altaret ser ibland ut som en skördemarknad med alla äpplen och plommon och gurkor och potatis och annat som växt upp under sommarmånaderna. Men i gudstjänsten i Högalidskyrkan idag medverkade konstnärer från ateljén Inuti 2. Deras samtal om vad de är tacksamma över hade resulterat i nedskrivna tankeord som de sedan broderat med olika tekniker. Där fanns korsstygnstavlor och mer fria broderier med ord av tacksamhet för allt - från att vara i livet till tack för kaffe.

Stockholms nyaste park

Trött i fötterna efter nära nog en mils promenerande på olika ställen i staden. Inte bara på dess gator, utan också på stigar nära vattnet, där det doftar av fuktig höst och förmultnande löv. Fantastiskt att kunna gå längs vatten och under stora vackra lövträd, som delvis fortfarande är gröna, långt från bilar och kommers. Och ändå inte långt stadens larm. Mest överraskad blev jag idag av Kristinebergs strandpark. Den håller på att anläggas och består inte enbart av skateboardpark och lekpark utan också av en lugn- och ropark där "en trästig löper fram genom frodig vegetation av prydnadsgräs och kamtjatkabjörk, och i gräsytorna placeras stora stenhällar att upptäcka från stigen", som det står i arkitekternas beskrivning.

En regning dag i juli

En regnig dag i juli när de flesta rosorna i trädgården var överblommade.

Det sitter någon på vingen

För några dagar sedan var jag på Teater Brunnsgatan Fyra och såg Det sitter någon på vingen. Det är en föreställning som består av Kristina Lugns dikter och Allan Edwalls sånger. Jag tycker mycket om att läsa Kristina Lugns dikter och de deklamerades också väl och ibland i väldigt fin samklang med Allan Edwalls sånger. Men - de tre männen iklädda bruna överrockar och med fjädrar i hattarna, kylskåpet som de släpade runt på scenen och som fick vara både kök och badkar, de tysta tablåerna med paraplyer och fågelbur - tillförde de verkligen något? Eller är det helt enkelt så att jag inte förstår mig på teater? Eller tycker så mycket mer om poesi?

Människorna lever bara ett
känslokast
från avgrunden.
Alla vi människor lever bara ett
tankesprång
från Karlavagnen.
Jag befinner mig nu
bara en slängkyss
från begravningsbyrån.
I mitt sällskap har jag
ett barn som ropar
från jordens alla hörn.

Ur Hej då, ha det så bra! Dikter av Kristina Lugn (2003)

Lördagsgodis

Uppe på bergknallen är det varmt och alldeles vindstilla. Inga av stadens ljud hörs hit idag. Trädens löv skymmer fortfarande sikten över vattnet, in mot staden. Törnrosorna blommar igen i den ljumma höstluften och i bergskrevorna syns blodnävans blommor för andra gången i år. Det är som en vildvuxen, mycket vacker trädgård med grå mossa istället för singel på gångarna. Nere vid vattnet och vågskvalpet finns bänken där kaffekopparna kan stå stadigt. Och karlsbaderkringlorna.

A perfect day

Äntligen tog arbetsdagen slut och jag fick springa de fem trapporna ner genom sjukhuskomplexet från 1960-talet och ut i det vackra höstvädret. Hela dagen hade jag sneglat genom fönstret och bara önskat mig ut i det vita solljuset. När jag kom ut på trottoaren var det lika skönt som jag hade tänkt mig. Med kappan uppknäppt och raska steg tog jag mig till Djurgården. Promenerade runt ön och njöt av all grönskande växtlighet, med lite rödgula stänk i. Jag fick se en fisksgjuse också, som ryttlade över vattnet vid Biskopsudden på jakt efter byte. Men hägrarna i Isbladskärret var inte hemma.

Darrgräs, nr 3

Här finns 526 bilder ur Nordens flora inscannade som en del av Projekt Runeberg. Bara att titta och njuta.