Stad av ljus

Idag är jag stolt över en ung släkting som kommit på idén att bekläda Vasaparkens gatlyktor med gigantiska lampskärmar. Tyvärr har jag inte sett dem i verkligheten, men det ser fint ut på bild. Jag skulle vilja uppleva känslan av att vandra under lamporna i det snöiga vintermörkret. Projektet är en del av Julstad Göteborg. Och här finns fler bilder. Och här.

Tips för morgontidiga

Centralbadet öppnar klockan sex på vardagar. Jag brukar gå dit tidigt på morgonen. Redan när jag viker av från den folktomma Drottninggatan (det är en helt annan stämning på Drottninggatans affärsstråk tidiga morgnar) och går in i Centralbadets park, så sänker sig lugnet över mig. I den vackra jugendbyggnaden är det mörkt och tyst. Jag är ensam i omklädningsrummet och duscharna. I bassängen är jag också alldeles ensam, åtminstone i några minuter. Sedan kommer några andra och som mest är vi fem personer som simmar. Alla är tysta och måna om att inte störa varandra. Efter en halvtimmes simning är jag redo att gå ut i den mörka och kalla vinterdagen. Nu är det fler människor på Drottninggatan. Tempot är snabbare. Dagen börjar...

Eva och Adam

Finns just nu att beskåda på Kulturen i Lund.

"Nasty old people"

Det som är mest spännande med filmen Nasty old people är kanske hur den tillkommit och spridits. Hanna Sköld tog ett personligt banklån för att kunna spela in sitt filmmanus och när filmen väl var klar hade den först premiär på pirate bay. Sedan mitten av oktober är den nedladdad mellan 40 och 50 tusen gånger och entusiastiska filmälskare har skrivit undertexter på många olika språk. Nu pågår en "liveturné" med några få speldagar på varje plats. Efter nyår bär det av till Tyskland och Ukraina, men än så länge är det Sverige som gäller. I helgen och igår spelades filmen på Bio Rio och då var Hanna Sköld och hennes regiassistent där och presenterade sitt projekt. Jag och dottern var också där och såg filmen.

Nasty old people handlar om Mette som har varit nynazist sedan hon var tretton. Nu är hon nitton och jobbar i hemtjänsten. Hon går hem till arga tanten, rädda Märta, Mr W och den livströtte gamle mannen i rullstol och hjälper dem med allehanda ting. Ibland med gott resultat och ibland med mindre gott. Ibland är hon inte speciellt trevlig mot de gamla och ibland är inte de så trevliga mot henne. Men tillsammans med dem upptäcker Mette andra värden i livet än de hon har tillsammans med gänget nynazister. Det är inga omvälvande möten, utan ganska vardagligt och samtidigt lite skruvat. Mellan filmens delar finns animerade kommentarer, där bakgården där gamlingarna bor är som en adventskalender och de själva en sorts pappersdockor som tittar ut genom fönstrens luckor. Ibland funkar det och ibland funkar det inte.

De sju dödssynderna

Jag tror inte att jag kommer att läsa Patricia Tudor-Sandahls bok Den fjärde åldern, men när jag läste om den i tidningen fann jag något dom intresserade mig. Författaren tar sin utgångpunkt i de sju dödssynderna och menar att synd kan tolkas som att missa målet med sitt liv. Om man inte tänkt på sitt liv på det sättet förut kan det definitivt vara dags när man närmar sig den fjärde (och sista) åldern i sitt liv. En fruktbar hjälp kan vara just de sju dödssynderna och deras motvikter, enligt Patricia Tudor-Sandhal. Ni ser hennes lista här ovan. Jag läser den och upptäcker direkt vad jag behöver öva mig mer på för att inte missa målet. Även om jag inte upplever mig själv som speciellt avundsjuk eller vred, så saknar jag definitivt förnöjsamhet och tålamod. Något att jobba på, alltså. Hur är det för dig?

Andra advent

Lugnt och stilla hemmavid. Adventsstjärnan lyser i fönstret i det gråbleka novemberljuset, som knappt ens är ljust. Jag lyssnar på Sufjan Stevens julsånger och bakar brödet till dagens middag. Om en stund ska jag promenera ut i det fuktiga vädret och köpa ingredienserna till soppan, bl a saffran. Saffran, som numera odlas på Gotland. Jag läste i tidningen i morse att de räknar med en skörd på mellan 20 och 30 gram fram till julafton. Vilket entusiastiskt projekt!

Jag plockar undan, dukar, planerar. Njuter av en dag utan arbete och speciella krav. Men jag har en sak som jag verkligen borde göra. En text som jag ska skriva klar idag. Men det är svårt och jag hittar hela tiden nya saker jag hellre vill göra. Undrar om det är ställtid eller bara undanflykter?

"Husfrid" - en serieroman

Jag tycker om serieromaer, men det kan vara svårt att hitta de som är riktigt bra. (Tipsa mig gärna om du har läst något bra på sistone.) Husfrid, med undertiteln En tragikomisk familjeberättelse, är en riktig roman i serieform med kapitelindelning och mängder av litterära referenser. Berättelsen handlar både om Alison Bechdels pappa och om hennes egen uppgörelse med eller frigörelse från honom. Man skulle kunna beskriva Husfrid som både en utvecklingsroman och en bildningsroman. Och som i alla riktigt bra serieromaner lever bilderna sitt eget liv. De kompletterar och fördjupar läsningen, gör omtagningar av sådant som beskrivs som viktigt eller utvikningar till något som kanske inte är så viktigt. Seriebilderna på bokens 238 sidor är vackert laverade i en grå-grön-blå färg, vilket gör läsningen till en samtidig konstupplevelse.