Ett roligt sätt att läsa är att låta den ena boken inspirera till den andra. Det kräver dock mer tid än jag för tillfället har, men snart så blir det nog möjligt igen. Tema-läsa, kan man kanske kalla det, men det låter lite trist. Eller inspirations-läsa, men då verkar det som om jag läste för att få inspiration. Det vore kanske i och för sig intressant, men det beskriver inte processen.
Senast det hände att den ena boken gav den andra var när jag läste Karin Johannissons utmärkta bok Den sårade divan, som för övrigt är värt ett helt eget inlägg. Den handlar bl a om Agnes von Krusenstjernas (1894-1940) liv och böckerna om Tonys uppväxt och ungdomsår, som ligger nära författarinnans egen uppväxt, nämns flera gånger. Agnes von K har jag läst förut, bl a romansviten om fröknarna von Pahlen, men inte den om Tony. Så jag lånade första delen, Tony växer upp som utkom 1922, och blev mycket glatt överraskad.
Här finns en lätthet och tidlöshet i språket, även om gammaldags ordvändningar som voro förekommer ganska rikligt. Här finns också en inlevelsefull skildring av en flicka som blir tonåring, fast ordet tonåring användes ju inte på den tiden. Perspektivet är hela tiden Tonys, vilket gör att igenkänningen är stor för alla som någon gång har varit barn och tonåringar. Jag ser fram emot att läsa de andra båda delarna som heter Tonys läroår (1924) och Tonys sista läroår (1926).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar