Just nu är det så ont om de oväntade gläntorna i mitt liv att det är en potentiell hälsorisk. Jag behöver inte enbart mat och en skyddad plats att sova på, utan också oväntade upplevelser och kulturell stimulans för att må bra.
Häromdagen hade jag tur. Då tog en arbetskamrat med mig på lunchpromenad till Tändsticksmuseet och den pågående utställningen där - Konst som vill ut. Det är Jönköpings kommun som visar delar av sin samling, bl a nyförvärv. Konstverken är tänkta att hitta till nya platser runt om i kommunen, så konstombud från kommunens verksamheter har möjlighet att önska vilka konstverk de vill ska placeras på just deras arbetsplats.
Många konstnärer, ofta med lokal anknytning, är representerade och de har använt sig av väldigt olika tekniker. Det som slår mig är att det är så tydligt att dessa konstverk köpts in för att visas offentligt. Det är en rolig och lättillgänglig konstutställning. Den är trevlig att titta på, men den väcker inga starkare känslor, ger inga aha-upplevelser och knappast några nya tankar heller. Det är konst att vila i, inte beröras eller uppröras av. Därmed inte sagt att det skulle vara tråkigt. Nej, snarare är det trevligt och glädjande att så mycket fin konst köps in av en kommun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar