Bokskogens restaurant #061

Fram till 1960 fanns det en restaurang i Bokskogen. Bilden här nedan är från Malmö stads sida, och där finns mer att läsa om detta etablissemang. Bl a kan den intresserade få reda på att människor åkte dit i charabanger, dvs en sorts hästdragna öppna vagnar med längsgående inåtvända säten, och att det i dess glansdagar fanns tåg till platsen med möjlighet för många tusen personer att ta sig från staden till skogen.

Som sagt, lånad från Malmö stad.

Idag är det betydligt stillsammare i skogen. Ingen restaurang, ingen dans, inga överförfriskade människor. Bara fåglarna, träden och grillplatsen.

Tulpaner, tulpaner #060

Är du i Malmö just nu? Då anbefaller jag ett besök i Slottsträdgården där 120 olika tulpansorter blommar färgrikt och praktfullt.

Sibirisk nunneört #059

Så glad jag blir när jag ser att Storstadsnatur skrivit om den sibiriska nunneörten, och med en fin bild dessutom. I Södertälje bodde jag i några år i en villa där det fanns massor av blommande sibirisk nunneört så här års. Nu läser jag i Den virtuella floran att denna art förekommer sällsynt förvildad i parker, gamla trädgårdar och vägkanter, främst i Stockholmstrakten. Jag minns den alltså från just den del av landet och på just den växtplats som floran beskriver.

Tematrio - sol, vår och blommor #058

Veckans tematrio lyder: "berätta om tre böcker som på något sätt anspelar på våren med den efterlängtade solen och de kommande blommorna." Det är ett tema som passa mig. Jag har hittills skrivit 35 inlägg om vår- och sommarblommor med etiketten Flora, och det kommer att bli fler. Här kommer mina tre böcker om blommor.

1. Se blomman är självskriven i denna trio. Lärda essäer om blommorna av författaren Kerstin Ekman och idé- och lärdomshistorikern Gunnar Eriksson, båda synnerligen kunniga amatörbotanister.

2. Mosippan av Elsie Johansson. I alla Elsie Johanssons böcker är naturen levande och rikt beskriven, inte minst i hennes senaste Sagas bok - en trovärdig historia. Men jag väljer ändå Mosippan, eftersom den har en vårblomma som titel. Det är den andra delen i trilogin om Nancy som växte upp i ett arbetarhem på 1930- och 1940-talen. Glasfåglarna och Nancy heter del ett och tre.

3. Den hemliga trädgården. Om trädgårdar i litteratur och verklighet av Ronny Ambjörnsson är en bok som jag ännu inte läst, men den står högt på min läslista.

Rea på konstkataloger #057

Malmö konsthall firar 40 år och jubilerar genom att bl a rea ut gamla konstkataloger. Fyra stycken för 40 kronor. Eller den om Olle Kåks konst för 40 kronor. Så nu vet jag en massa jag inte tidigare visste om t ex Max Ernst liv och Bernd Koberlings målningar.

Svårt... #056

Svårt att klara detta med Blogg100. Snart midnatt och ännu inget inlägg skrivet.

Astrid Kindstrand #055

Klicka på bilden för att se och läsa hela texten.

Förutom texten som Elza Dunkels publicerade på sitt instagram-konto tidigare idag rekommenderar jag Nätkulturer, där flera av hennes texter finns att läsa. Jag förfäras av hatet, på nätet och annorstädes, som gör att kloka och orädda människor tystnar i det offentliga samtalet.

Lyssnarstormen mot Astrid Kindstrand finns här.

Målarbok med supermjuka hjältar #054

Här kommer ett perfekt tips för dig som har barn i "målarboksåldern". Linnéa Johansson har gjort en målarbok med supermjuka hjältar, och inom kort kommer en annan med superstarka prinsessor. Målarboken finns här. Glöm inte att bidra till framtida projekt om du laddar ner den!

Blogg100 2015, hela listan #053

Här är andra Blogg100-deltagare. Listan är startfältet med cirka fyrahundra bloggare. Hur det ser ut nu när drygt hälften av de hundra dagarna har gått vet jag inte. Men hur det än ligger till med det så är det en imponerande lista, med en mångfald bloggar. Sannolikt finns där någon som intresserar just dig.

Dagens bild #052

Dagens bild kommer från en park i Jönköping. Klart att grabben behöver en overall att skyla sig med.

Självporträtt av Edvard Munch #051

Igår kväll pratade jag med dottern och en vän om Oslo. Ett beök på Munch-museet anbefalles om du har vägarna dit i vår eller sommar. På bilden ses konstnären på ett självporträtt från 1940. För mig har det blivit en bild av "Sixten", en äldre man jag träffade för många år sedan. Han var en speciell person och får därför följa med när jag föreläser om åldrande, personlighet och bemästringsstrategier. Så kan man ladda bilder med sitt eget innehåll. Edvard har blivit "Sixten".

När jag googlar för att läsa mer om bilden hittar jag följande katalogtext från Moderna museet.
I Självporträtt mellan klockan och sängen (1940-42) står konstnären på tröskeln till döden. Tiden är ute. Klockan saknar visare och sängen påminner oss om platsen där de allra flesta föds och dör. Hans liv, så rikt på arbete, ligger nu bakom honom. Sinnena varseblir knappt yttervärlden längre. 
Bilden är tolkad av en konstvetare som påstår att den äldre mannens sinnen knappt varseblir yttervärlden längre. Så uppfattar inte jag "Sixten", förlåt, jag menar Edvard på målningen.

Jag har älskat dig så länge #050

Häromdagen såg jag en långfilm på svtplay som jag tyckte mycket om. Tyvärr finns den inte kvar där längre, men den går förstås att få tag i på annat sätt. Jag tyckte mycket om den och jag lärde mig en ny fransk konstnär, Émile Friant. Jag har älskat dig så länge, heter filmen, och Kirsten Scott Thomas spelar huvudrollen. Jag har skrivit om den på Juno film.

Långpromenad i vårsolen #049

Denna fantastiska magnolia passerade jag på min långa vårpromenad idag. Jag gick rakt genom hela staden, kan man säga, från Hyllie i söder till mitt hem i norr. Det jag främst bär med mig, förutom det gamla magnoliaträdet fyllt med svällande knoppar på de mossbelupna grenarna, är all blomsterprakt i grässlänter och utanför trädgårdar. Just nu är det tydligen rödplister- och svalörtstid. Det är två klassiska "skräpmarksväxter" som är mycket vackra tillsammans i en färgkombination av purpur och klargult. Jag har faktiskt aldrig sett så mycket rödplister någon gång i hela mitt liv!

Nej! #048

Idag blir det inget blogginlägg. Jag säger nej! Det känns bra.

Sibelius och monumentet #047

 

Jag fortsätter med lite helsingforsiana. På konstmuséet Ateneum visades t o m mars en stor utställning om Jean Sibelius (1865-1957), eftersom det är 150 år sedan Finlands store tonsättare föddes. Även om jag inte har lyssnat så mycket på hans musik så var den tematiserade utställningen om hans liv och verk intressant. Här blandades historiska fakta och fotografier med konst från förra sekelskiftet och Sibelius tonsättningar som man kunde lyssna till.

 

Många av målningarna var intressanta tidsskildringar, särskilt de mer modernistiska, och musiken, inte minst Finlandia, imponerade. Men det var ändå beskrivningen av Sibeliusmonumentets tillkomst och iscensättningen av monumentet som främst gjorde mig mest fascinerad. I installationen Passio Musicae Open Source kunde man kliva rakt in i Sibeliusmonumentets värld av toner. På golvet i ett rum var själva monumentets "orgelpipor" uppritade som större och mindre cirklar. När någon gick över golvet spelades en symfoni av toner och pauser, starkt och svagt, högt och lågt, fort och sakta. Den som gick i rummet kunde inte själv höra sin komposition utan det gjorde museibesökarna i det angränsande rummet.

 

Självklart promenerade vi sedan i snålblåsten till själva monumentet i Sibeliusparken i Bortre Tölö. Detta är en av Helsingfors största turistattraktioner, men vi kom i mellanrummet mellan turistbussarna. Fotografierna därifrån ser svartvita ut p g a gråvädret, men de är faktiskt i färg.

 

Två igår, inget idag

Eftersom det blev två inlägg i Blogg100 igår, så blir det inget idag. Jag vill ju inte komma i otakt. Att det blev två igår beror på att jag inte ville vänta för länge med att publicera min tematrio. Imorgon är ordningen återställd.

Tematrio - Faktion (fakta och fiktion) #046

Berätta om tre texter som blandar verkliga personer/händelser och fiktion, är veckans tema. Inspirerande! Jag har, precis som Lyrans Noblesser som presenterar temat, nyligen läst Blonde av Joyce Carol Oates. En roman om Marilyn Monroe, som skulle passa väl i min trio. Förra året läste jag en annan av de tre romaner som Lyran skriver om, Johanna Kalterjahns Den bästa dagen är en dag av törst, där Karin Boyes liv skildras fiktivt. Men här kommer tre andra:

1. Älskade syster av Joyce Carol Oates. Romanen, som är riktigt tjock och inte helt olik Blonde, beskrivs så här av förlaget: "På annandag jul 1996 påträffades den sexåriga barnstjärnan och skönhetsdrottningen JonBenét Ramsey mördad i källaren till familjens hus i Colorado. Mordet visade tecken på sexuell brutalitet och fallet väckte enormt mediaintresse. Hur kunde någon förgripa sig på den lilla flickan och lämna henne att dö, när resten av familjen sov några våningar ovanför?
   Fallet, som har kommit att bli ett av de mest omtalade i USA, är fortfarande olöst."
Romanen är alltså Joyce Carol Oates fiktiva beskrivning av vad som "hände"

2. Jag skulle vara din hund av Anneli Jordahl handlar om Ellen Keys sista tid i livet. Jag har skrivit om den tidigare, så jag länkar till det inlägget eftersom det berör temat.

3. I skuggan av ett brott av Helena Henschen (1940-2011) som utkom 2004 är författarens skönlitterära debut. Det är en skildring av de s k von Sydowska morden, den omtalade tragedi som inträffade 1932 i hennes mors familj. Det är en fantastisk bok och jag hade så innerligt önskat att Helena Henschen fått verka som författare under mycket längre tid. Men en bok till hann hon skriva innan hon dog, Hon älskade. Den handlar om hennes farmor Signe Thiel, dotter till Ernest Thiel (Thielska galleriet), så även i denna roman blandas fakta med fiktion.

Face to face #045

En av utställningssalarna på konstmuséet Kiasma.

Ett av de verken som berörde mig mest när jag såg utställningen Face to face på Kiasma i Helsingfors var den estländska konstnären Berit Talpsepp-Jaanisoos byst av make Villu. Den är i dubbel storlek och täckt med bitar av fotografier av makens hud och hår. Det är en ömsint hyllning till kärleken och ett spännande konstverk på samma gång. Ett nutida konstnärligt uttryck för vår eviga längtan att göra den vi älskar odödlig.

Läs gärna med om konstnären och utställningen, där många andra intressanta konstverk finns. Den pågår till februari nästa år. Även själva byggnaden, från slutet av 1990-talet, är värt ett besök.

Husmoderns död #044

Nu har jag satt tänderna i (ja, det måste vara det korrekta uttrycket i detta sammanhang) Husmoderns död och andra texter av Sara Danius. Boken ska vi samtala om på nästa bokcirkelsammankomst. Titel-essän publicerades i DN för några år sedan och finns att läsa här. Nöjsam läsning!

Ett sällsynt lyckat teaterbesök #043

Bilderna är från teater Republiques sida. Foto: Søren Normann Hansen

Igår kväll hade jag turen att få uppleva Tiger Lillies musikaliska version av Hamlet med fem akrobatiska skådespelare och spännande scenografi på Republique i Köpenhamn. Det är svårt att tänka sig en mer helgjuten teaterföreställning och, som jag läst i en recension, Hamlet kommer aldrig mer bli sig lik. Trots att föreställningen följer originalhandlingen väldigt troget är detta en både djupare och mer reducerad uppsättning av Hamlet än jag någonsin sett/upplevt.

Musiken och musikerna berör med sångarens falsettröst, undersköna toner (såg!) och burleska varieténummer. Skådespelarnas rörelser är koreograferade in i minsta detalj och ibland fryser de till stillastående tablåer. De rör sig över hela scenen, och då menar jag i alla tre dimensioner. I en kärleksscen svävar Hamlet och Ofelia i långt över golvet, och när galenskap och självmord tränger in i handlingen skildras det i hela scenrummet. Den stora väggen mitt på scenen kan fällas både framåt och bakåt, vilket ibland ger en kuslig klaustrofobisk känsla, men används också som fönster, dörrar, luckor, gravar mm.

Så detta är en totalupplevelse där musik, ord, akrobatik, scenografi, kostym, mask mm samspelar för att berätta en världsberömd historia på ett sätt som gör att den handlar om allas våra liv. Snyggt och intressant!

Här balanserar Ofelia på kärlekens sänggavel. Foto: Søren Normann Hansen

Att lära känna nya människor #042

Att flytta långt från den plats där man vuxit upp och levt hela sitt vuxna liv innebär bl a att lämna både gamla och nya vänner kvar på den platsen och försöka hitta nya sätt att umgås med dem. Det fungerar bra på många sätt, vänskapen kan fortsätta. Men att lära känna nya människor, på den nya platsen, människor som kanske det så småningom utvecklas vänskapsrelationer till, det är betydligt svårare.

Jag somnade tre gånger #041

När jag försökte mig på att se Äventyraren Thomas Crown, som visades på SvtPlay alldeles nyligen, somnade jag inte mindre än tre gånger. Det påverkade förstås mitt omdöme...

Tematrio - Mat #040

Veckans tematrio hos Lyrans Noblesser är Mat, alltså böcker som präglas av mat.

I ett sådant sammanhang är det svårt att undvika Torgny Lindgrens roman om Pölsan. Den ångar och doftar av pölsakoken, i jakten på det perfekta receptet. Jag minns att jag blev både äcklad och förtjust när jag läste den. Tänkte att jag kanske måste revidera min uppfattning om pölsan, som inte är en av mina favoriträtter. Det har jag ännu inte gjort, men jag rekommenderar boken.

En helt annan doft sprider sig under läsningen av De små tingens gud av Arundhati Roy. Här är det mango och starka kryddor i ångorna från fabriken Pardise Pickles, där den underbara chutneyn tillverkas. Dofter och även smaker från den här romanen finns i mitt minne sedan jag lyssnade på den som radioföljetong sommaren 1998.

Till sist en bok om bristen på mat. För inte så länge sedan var det hungersnöd i Sverige, något som är utgångspunkt i romanen Hjärtblad av Aino Trosell. Jag kan tänka mig att jag kanske haft med denna i någon tematrio tidigare, men det är en alltför bortglömd roman om Hulda som på 1870-talet kommer till Stockholm från svältens Malung. En fin roman, som jag önskar att många, många får läsa.

Om livets korthet #039

Jag var på begravning igår. Och döden kom nära. Försöker förstå vad det är vi är med om när vi lever vår korta stund på jorden. Tar hjälp av det några andra skrivit. Pär Lagerkvist till exempel:

En gång skall du vara en av dem

som levat för länge sedan.

Jorden skall minnas dig

så som den minns gräset och skogarna.

Så som myllan minns det multnade lövet,

och så som bergen minns vindarna.

Din frid skall vara oändlig - såsom havet.

 

Och  Dom Helder Camara:

Det kommer en dag för envar av oss

då solen går upp för sista gången.

Men finns det inget sätt för mig att veta

när min sista dag har kommit?

Men bättre är väl evangeliets råd

att leva var dag som om den vore den sista,

eller, ännu bättre,

som om den vore den första.

Olof Lagercrantz skriver så här om sorg:

 

O nej

O nej , sorgens ord dödar ingen.

Det är ordlösheten som dödar.

Talande lever vi, 

stumma dör vi.

Lyssna då till min röst,

en arm låga som lyser

på grottans väggar.

- Ingen är här,

ingenting är att frukta

så länge ordet finns

och lågan lyser.

 

Olive Kitteridge #038

Frances McDormand spelar Olive i HBO:s miniserie.

I miniserien Olive Kitteridge får vi följa Olive, henne man och deras son under 25 år. De bor i en liten stad på USA:s östkust, Olive är lärare och maken Henry apotekare. Det är fyra sällsynt välspelade och intressanta avsnitt, vilket både SvD:s och DN:s recensenter är överens om. Det är dessutom något så sällsynt som en skildring av en medelålders och äldre kvinnas liv och utveckling. Olive är omkring 45 när serien tar sin början och runt 70 när den slutar. Hon är inte särdeles sympatisk, men hon är komplex och kämpar hårt för att få till sitt liv. Det är det stora livet skildrat i det lilla. En i vissa stycken mer rafflande berättelse än den värsta äventyrsfilm.

Litteraturbloggar #037

Någon gång när jag har mycket tid ska jag börja läsa konstbloggar och titta på konstbilder. Tills dess nöjer jag mig med att följa några personer på twitter som gärna twittrar bilder på konstverk från olika tidsperioder. Men redan nu läser jag litteraturbloggar då och då. Några av dessa finns i det här inlägget på Lyrans noblesser, skrivet i samband med Internationella barnboksdagen den andra april.

Kaffeservis som väcker minnen #036

Den här kaffeservisen minns jag sen långt innan jag själv drack kaffe. Den kommer alltid ha ett barndomsromantiskt skimmer över sig. Men det var sällan den togs fram och användes i min mormors och morfars hem, när jag var barn. Bara på de riktigt stora kalasen fick den lufta sig. Numera används den betydligt oftare.

Vandring i hjortarnas och mufflonfårens hägn #035

Längst ut på Enhörnalandet, den spetsiga halvö i Mälaren som även är mitt Barndomsland, finns Horns säteri. Där finns ett stort vilthägn med bl a dovhjortar och mufflonfår. På icke jaktdagar kan man vandra i hägnet och ta del av Mälardalsnaturen. Jag hade nog aldrig vågat mig över den höga stättan och in bakom det otillgängliga stängslet om inte några mig närstående personer varit med. Men vandringen vi gjorde på långfredagen gick genom mjuk, mossbelupen granskog, över berghällar och sankmark, fram till en punkt där Mälarens blå vatten kunde beskådas från hög höjd, på slingriga grusvägar och förbi vackra gamla hus, över åkermark med tranpar i parningstagen och längs ekbackar med rast i solsken. Vi gick även  förbi den magnifika röda herrgårdsbyggnaden och fick vi stifta närmare bekantskap med mufflonfåren och deras lammungar samt hjortarna med de imponerande kronorna.

Långfredag #034

Idag är det ingen bloggdag.

Öde - det bortglömda Sverige #033

Idag har jag sett en fin fotoutställning på Södertälje konsthall. Hampus Hedelius stora färgfotografier från öde hus och övergivna platser är både vemodigt vackra och spännande. De väcker också fantasin till liv. Vad har hänt här tidigare? Vem bodde och verkade här en gång?

Första missen #032

Jag vaknar upp tidigt. Det är frost på gräsmattorna här. Jag är på resa bakåt i tiden och hade ingen tanke på att publicera något blogginlägg innan jag somnade igår. Ikväll kommer jag att ha rest ännu längre bakåt, så kanske missar jag även dagens inlägg