Uppbrott

Om några timmar lämnar jag Stockholm och åker till min andra stad, Jönköping. Det är alltid svårt att ge sig av, tycker jag. Tror att jag har skrivit om det förut. När uppbrottet eller själva resan är ett faktum känns det nästan alltid bra däremot. På väg mot nya mål. Varför är det då så svårt att vila i själva uppbrottskänslan? Jag kommer behöva öva mig i det under den här vårterminen.

Tyvärr har jag inte så många oväntade gläntor i mitt liv just nu. Jag borde kanske ha det eftersom jag ständigt byter miljö men det är som om de många uppbrotten gör det svårare att upptäcka sådant som gläntar till det oväntade. Fast så behöver det inte vara. Det skulle också kunna vara precis tvärtom.