När jag var yngre drabbades jag alltid av vemodskänslor så här års. Att sommaren tog slut och hösten började nalkas kändes sorgesamt och vemodigt. Numera uppskattar jag sensommaren och den tidiga hösten. Egentligen finns det nog inget väder som jag tycker så mycket om som den lite klara luften i slutet av augusti och september när solen fortfarande värmer. I Stockholm har det varit två fantastiskt fina dagar och jag undrar varför jag inte har semester just nu.
För många år sedan hade jag en kollega som då var i samma ålder som jag är nu. När hon beskrev hösten som sin favoritårstid blev jag avundsjuk och önskade att jag också skulle kunna njuta av den tid på året som för mig mest var förknippad med avsked från sommaren. Jag minns att hon sa att när jag skulle vara i hennes ålder så skulle jag också kunna njuta av hösten. Jag undrar hur hon kunde veta det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar