Dagsmeja

Dagens utsikt över Riddarfjärden. Solen stod redan lågt och Västerbrons räcke kastade sin skugga över snötäcket på isen när jag promenerade hem från arbetet. Uppe i högra hörnet av bilden finns det smutsbruna vattnet där snö och modd från stadens gator hamnar. Jag vet inte om man kan säga att det var dagsmeja idag, men helt klart är att snön smälte och rasade på södersidan av det åtta våningar höga sjukhusets där jag arbetar. Helt klart är också att snö och is hade smält ända ner till asfalten på gångbanan längs brons södra backe. Enligt SMHI innebär dagsmeja att solens strålar smälter snö och is även om lufttemperaturen ligger under noll. Ordet dagsmeja valdes för övrigt till månadens ord i mars 2003. Skrolla neråt på Språknämndens sida och läs ett litet stycke om ordets ursprung, från fornnordiska mäghin som betyder kraft, styrka och är besläktat med makt och förmåga.

Varför tycker jag inte om snö?

Denna snörika och kalla vinter har jag ofta haft anledning att fundera över varför jag numera inte tycker om snö. Snön är ju visserligen kall och ibland blöt och smutsig, i alla fall i storstaden, men den är ju också ljus och vacker, dämpar ljud och gör konturer mjuka. Snön är ett faktum just nu. När jag var barn tyckte jag mycket om snö. Jag minns att jag kunde leka ute i en snöhög i timmar, tills hela jag var alldeles kall och blöt. (Precis som Max gör i inledningen av filmen Till vildingarnas land.) Var snöhögen riktigt stor kunde det bli tunnlar i den. Det var spännande att krypa in i snön och att det luktade på ett speciellt sätt där inne i snögrottan, påminde min bror mig om häromkvällen. Men jag minns också långa ispromenader på frusna sjöar, eller var det sparkturer. Både morfar och pappa pimplade fisk och vi borrade hål i isen med en jätteborr och öste bort issörjan. Det var roligt när vattnet plötsligt kom upp ur hålet. Men själva fisket minns jag inte mycket av. Om det var mycket snö på isen kunde vi också stega ut väggarna till ett jättelikt slott med massor av rum, som en gigantisk planritning på snöpapper. Då fantiserade jag att jag bodde där. Som barn längtade jag inte efter våren på samma desperata sätt som jag gör nu.

Det är egentligen konstigt att jag inte tycker om snö längre, för den första promenaden jag gick tillsammans med käre maken var en vit vinternatt på en snömjuk kyrkogård, för lite drygt 27 år sedan. Det minnet borde göra mig mer försonligt inställd till snö och vinter.

Silversjön

Ikväll har Silversjön premiär på Folkoperan. När jag ser affischen tänker jag att blommor i håret är bättre än is i skägget. Men jag blir också nyfiken på föreställningen. Silversjön skrevs av Kurt Weil och hade urpremiär i Tyskland 1933, men blev snabbt stoppad av nazisterna. Kanske för att frågan om det är lagen eller det egna samvetet bäst avgör vad som är rätt och fel är central i verket. Som jag förstår det är musiken och sången lika viktig som texten och talet. Torkel Peterson spelar (och sjunger?) huvudrollen.

Dagens lunch

Dagens lunch var en höjdare, champinjonpaj med äppelsallad, tillagad av maken. Medan den först alldeles soliga februaridagen sakta mulnade tände vi ljusen och njöt av den välsmakande maten och de vackra tulpanerna.

Solstolar i snön

I Rosenlundsparken står solstolarna på rad under snöiga parasoller. Synd att sommarvärmen är så långt borta...

I säsong

För inte så länge sedan talade vi inte om mat som var "i säsong". Jag vill minnas att vi sa att "det var säsong för något", t ex jordgubbar. Det är inte säsong för jordgubbar nu, skulle vi ha sagt. Nu säger vi istället att jordgubbar inte är i säsong. Uttrycket "i säsong" är en anglicism och det finns människor som tycker att vi bör undvika sådana. Men jag tycker det är vackert. Just nu är det kanske inte så mycket mat som är i säsong, men jag har nyligen lärt mig att räkor är det. Så för att pigga upp mig under denna ganska bistra tid på året njuter jag av färska räkor på fredagskvällarna.

Askonsdag

Ikväll sitter jag däckad framför datorn och orkar inte tänka egna tankar. Roligt att det finns så mycket människor i världen som orkar tänka tankar och som orkar dela med sig av dem. Jag minns den diskussion dottern och jag hade i måndags inför hennes tentamen i sociologi. Jag diskade och dottern talade. Hon berättade om "gubbarna" - Weber, Durkheim, Mills, Giddens, Elias, Foucault och allt vad de nu kan heta - och om teorierna. Jag har aldrig läst sociologi men känner igen en del från socialpsykologin och systemteori. Efter en stund lämnade vi "gubbarnas" teorier och hamnade istället i vår gemensamma hänförelse över hur vårt samhälle är uppbyggt och hur oerhört många människor vi alla är beroende av för att vårt vardagliga liv ska fungera. Titta dig runt omkring i ditt eget hem och försök räkna efter hur många som varit inblandade i ditt kök. De som ritat och byggt huset och all inredning, alla som tillverkat och levererat material osv. Eller tänk på vad du gjort under dagen, vilka människor du mött eller vilka som indirekt varit inblandade i din dag. Vem som körde bussen, vem som packade upp varorna i affären, vem som delade ut morgontidningen, vem som sandade gångvägen du halkade fram på, vem som städade på jobbet osv osv. Jag tror ni förstår min poäng. Och nu sitter jag här njuter av något av allt det som andra varit kreativa nog att tänka ut och låter mig ta del av.

Här är några exempel:

Lou Reed i tweed (Så dumt men ändå så genialt. Jag skrattar gott och flera gånger.)

Unhappy Hipsters (Eller "det är ensamt i den moderna världen". Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men mest skrattar jag. OBS! På engelska.)

Och så dagens citat av twitter-signaturen "nollpunkt" (som även bloggar): "Idag är det Askungsdag. Då tittar man bara på prinsessfilmer." Hon är för smart för mig.

Utsikt över Riddarfjärden?

Jag tycker mycket om att promenera längs Söder Mälarstrand, och längs Norr Mälarstrand också. Idag, när jag faktiskt är ledig fast det är måndag, såg jag fram emot promenaden längs Riddarfjärden. Det är häftigt att bo i en stad där det finns ett stort vatten alldeles centralt. Idag var dock inte utsikten så mycket att skryta med. Dimman låg tung över fjärden och hela omgivningen var alldeles gråvit. Kanske det där med vandring i sommarfjällen inte är så dumt i alla fall?

Planerar fjällsemester...

... och det känns lite märkligt. Det är inte riktigt min grej, tror jag. Jag vill hellre gå på smutsiga gator och ta del av storstadens kulturliv. Men fem dagar i augusti kanske jag kan klara av? Ren luft, tystnad och stillhet. Kanske. Och att vandra i naturen har jag ju ingeting emot egentligen. Dessutom ska jag inte vara ensam, och det är jag innerligt glad för.

Momokos kungliga porträtt

Idag är det vernissage på utställningen Momokos kungliga porträtt. Den visas på Livrustkammaren t o m 5 april. Konstnären, Momoko Takamatsu, är verksam vid konstateljéen Inuti på Lilla Essingen. Stiftelsen Inuti driver daglig verksamhet för konstnärligt begåvade personer med intellektuella funktionshinder (Inuti). Kanske tar jag en promenad till Livrustkammaren i slottet idag och ser Momokos utställning...

Brunkebergstorg

En gång i tiden var Brunkebergstorg ett riktigt torg där människor samlades. Nu är det mer en plats man passerar utan att lägga märke till den. I framtiden kanske man gärna stannar där en stund. Vi får väl se vad som händer.

Vårlängtan

Jag tröstar mig med bilder och tänker bort snön.

Hör fågelsången och vindens sus i de små björklöven.

Ser solen stå lågt och kasta långa skuggor över åkern.

Längtar efter promenader utan ishalka.

Och gräs och blommor och jorddoft.

Solpromenad

Härligt promenadväder idag! Maken och jag promenerade raskt från hemmet via Söder Mälarstrand, Centralbron, Riddarholmsbron, Slottskajen, Norrbro, Kungsträdgården, Norrmalmstorg och Biblioteksgatan till Kungsgatan. På uppräkningen låter det nästan som om vi spelade Monopol... Vi såg "Till vildingarnas land" tillsammans med våra vuxna barn och när filmen var slut var det fortfarande lite ljust på himlen. Då åkte vi hem till oss allihop och lagade en massa mat till middag och till veckans matlådor. En av huvudingredienserna var broccoli, så det finns faktiskt en koppling mellan detta inlägg och det föregående.

"i det blå"

Vänta vänta

i tusen år

Till slut

ska fönstret öppnas

och någon som är precis som du

ska hoppa ut

och börja äta av blommorna

I boken i det blå finns några av de allra bästa dikter som skrivits för barn, och vuxna. Författaren är Thomas Tidholm och de korta poemen i boken är illustrerade med collage av Christer Themptander. Den här dikten och collaget med gorillan som sitter i ett berg av broccoli och väntar är kanske den jag tycker allra bäst om. Men hela boken, som utkom på Alfabeta 1990, är mycket fin. Tyvärr finns den inte längre att köpa, men kanske går den fortfarande att låna på biblioteket.

Sushi till middag

En samling

Idag fick jag tillfälle att se makens samling av "saker som fallit ned från träd" igen. Det var ett tag sen sist, och samlingen har växt. Nu får den knappt plats på fönstersmygen i hans arbetsrum. Det som syns på bilden är faktiskt bara en liten del. Jag måste tillstå att jag blev imponerad av mängden samlade saker. Jag tycker mycket om samlingar, men är inte så förtjust i att ha en massa saker i mitt hem. Det blir alltså inte så mycket med samlandet för min egen del. Kanske går det att samla digitalt istället? På blogginlägg och läsvärda bloggar? På fina foton och trevliga listor? Några fler förslag?

Snart dags att gå hem

Klockan är tre minuter i fyra på eftermiddagen. Om en liten stund kommer den lilla sol som visat sig under dagen att försvinna bakom de tunga molnen i sydväst. Snart är abetsdagen slut och jag får ge mig ut i snöslasket för att ta tunnelbanan hem. Ett av dagens trevliga ögonblick.